5. Ägghalvor
För den historiskt intresserade är att äta ägg mitt i vintern något av en travesti, lite som att käka vårprimörer till nyår eller signalkräftor runt påsk. Innan vi fick industriell äggproduktion lade nämligen hönor bara ägg under sommarhalvåret och det var först någon gång på 60-talet man började äta klassiska sommarrätter som ägghalvor, lax och Janssons frestelse även vid jul. Ingen kunde dock vara gladare för detta än jag. Ägghalvor är kärlek glidande omkring på en jultallrik och omsorg med en liten dillvippa uppepå. När man smyger ut på altanen, drar undan gladpacken och proppar i sig ett par ägghalvor medan alla andra kollar Die Hard, ja då är det jul.
4. Risgrynsgröt
Vill man ha historiskt korrekt julmat, ja då ska man koka risgrynsgröt. Det äldsta belägget härstammar från 1541 och på 1800-talet blev maträtten så populär att Vilhelm Moberg till och med lät den vara drängen Arvids främsta motivation till att emigrera till Amerika i Utvandrar-serien. Ja, tillsammans med de där oturliga tidelagsanklagelserna då. Idag känns risgrynsgröt kanske inte lika exklusiv som på Tjuren på Nybackens-tid, men faktum är att en tallrik hemkokt gröt med socker, mjölk och kanel både är oerhört gott och svårslagen som julmorgonfrukost. Skippa dock att göra ris a la malta på resterna. De enda som orkar att äta denna stabbiga rekorddessert efter ett julbord är om ni råkar ha ett par 1800-talsdrängar på besök.
3. Grönkål
Grönkål till jul, vad är det för jäkla hipsterpåfund kanske du frågar dig? I så fall är chansen stor att du kommer någonstans uppifrån i landet. Vi med anor från södra Sverige har nämligen varit nere med grönkål och kale sedan dag ett. I Skåne, Småland och Halland är grönkål en klassiker då det skördas sent på året och är ett oslagbart tillbehör till julens fläskrätter som skinka och revbenspjäll. Det är inte lika sött som brun- och rödkål och är otroligt enkelt att göra: Bara rensa och koka i skinkspad. Hacka upp och fräs hårt i smör, salta och peppra. Eventuellt kan du ha i lite grädde, men stuva den för guds skull inte, och sirapen kan du skippa helt det är bara för dekadenta danskar.
2. Julmust
När Örebros Willy Wonka, kemisten Harry Roberts, på 1910-talet ville ta fram ett alkoholfritt alternativ till julöl flyttade han till Berlin där han laborerade fram en svart tillsats som liknade svagdricka till utseendet men hade en ny, hipp smak. I början gick det knackigt för ”Roberts Julöl”, som han kallade denna nya slags dryck, men när han till slut böt namn till Julmust blev succén ett faktum. Idag är julmust en svensk tradition och nationell besatthet. Ingenting smakar mer jul än ett glas altankall must och det är inte inte konstigt att den börjat säljas även andra tider av året. Julmust är helt enkelt en svensk brunfärgad läskedryck som kan mäta sig med de tre stora – Coca-Cola, Dr Pepper och Root beer – och det ska vi vara stolta över.
1. Skinkmacka
Förr i tiden var julen en kort paus från den insaltade mat man levde på under resten av året. Under ett par extatiska dagar njöt man av nybakt bröd och nyslaktat kött där skinkan var kingen av julbordet. Ända sedan dess har skinkan suttit ohotad på julmatstronen – även om dess ställning under senare år hotats av uppstickare som prinskorven och köttbullen‚ två maträtter som började dyka upp på 70-talet när barnen plötsligt fick mer att säga till om. Det enklaste sättet att stå emot barnifiering av julbordet är dock att bre sig en skinkmacka. Gärna på vört med grov senap på. Denna julklassikernas julklassiker är inte bara oerhört god – det är också räddningen när man är för mätt för att duka upp julbordet igen men för sugen på något för att gå att lägga sig.
Länge leve skinkmackan!
Läs även: Jonas Cramby listar de fem sämsta grejerna på julbordet
