Telefonsamtal. Möjligen ganska sent på kvällen.
Min vän N: Hallå?
Jag: Tjena!
(Tystnad)
Min vän N: Vet du vad klockan är?
Jag: Mmm, sorry. Ser det nu. Jag ville bara kolla läget!
Min vän N: Okej.
Jag: Läget?
(Tystnad)
Min vän N: Har det hänt något?
Jag: Nej nej nej. Med mig är det också jättebra, tack!
Min vän N: Skönt att höra.
Jag: Annars då? Familjen och så? Katten mår bra?
(Tystnad)
Jag: Några planer inför sommaren eller så?
Min vän N: Fredrik, vi träffades på kontoret tidigare idag. Och vi kommer träffas där imorgon igen.
Jag: Visst visst visst. Jag ville bara höra av mig.
(Tystnad)
Min vän N: Fredrik. Var är din familj?
Jag: Nämen du vet. De gick och la sig.
(Tystnad)
Jag: De lyssnar inte på mig längre, min familj, vet du det? De förstår inte mig som du gör.
(Avsevärt längre tystnad)
Jag: Nämen så i alla fall. Jo! Förresten! En grej jag precis kom att tänka på: Har jag berättat för dig att jag har beställt en ny keps? Jag har beställt en ny keps!
(Plats för helt och hållet utebliven entusiastisk respons)
Min vän N: Du ringde alltså mig mitt i natten för att berätta om din nya keps?
Jag: VI PRATADE OM EN MASSA ANDRA GREJER FÖRST!!!
