Min fru kommer hem från gymmet.
Matstolen är vält. Bordsduken ligger i fönstret. Det är gröt på väggen. Ris över hela mattan. Bananmos i en omsorgsfull kvadratmeterstor smet på bordet. Julgransbelysningen är halvt nerdragen. Två julgranskulor har gått sönder. Fjärrkontrollen till tv:n saknar batterier. Vår son ligger på golvet och leker med min sko.
Min fru: Med herregud, jag var borta en timme…vad har hänt här egentligen?
Jag: (Harklar mig) Alltså, du vet det där gamla talesättet ”jag känner mig inte så mycket som hans förälder som jag känner mig som hans övervakare”?
(Tystnad)
Min fru: Det är inte ett talesätt.
Jag: Det borde vara det.