Jag: (Tittar ut genom fönstret) Du vet den där grannen på andra sidan gården, som har det där stora skåpet på balkongen, som du trodde var ett skafferi?
Min fru: Ja.
Jag: Det är nog inget skafferi.
Min fru: Va?
Jag: Nej. De har en kanin där.
Min fru: Vadå? En kanin? Hur vet du det?
Jag: För att de har den uppe nu och håller på och leker med den.
Min fru: Vadå ”leker” med den???
Jag: Ja, de håller på och gosar och kelar med den.
Min fru: (Upprört) Har de en DÖD KANIN i skafferiet på balkongen som de GOSAR OCH KELAR med!?
Jag: Neeej. Kaninen är levande, fattar du väl!
Min fru: (Ursinnigt) HAR DE EN LEVANDE KANIN I SKAFFERIET!!!???
(Tystnad)
Jag: Du vet, ibland känns det faktiskt inte som att du lyssnar på mig alls.
