En gemensam bekant till mig och min kontorskollega N besöker vårt kontor.
Gemensam bekant: Alltså, de andra företagen som har kontor här på våningen…de gillar inte er så värst mycket va?
N: Hur så?
Gemensam bekant: Äh, du vet, när jag kom in här på våningen var det en tjej som öppnade och såg jätteglad ut och frågade vem jag var här för att träffa. Och när jag sa era namn så blev hon helt svart i ögonen och mumlade ”jaha, dom…”. Och sen bara vände hon sig om och gick.
Jag: Det kanske var hon som jag bad respektera ägandegränserna mellan sin mjölk och min mjölk i förra veckan. Det har varit lite frostigt mellan oss sedan dess.
Min vän N: ”Bad respektera”? Du väste ”jag kommer få min hämnd, i det här livet eller nästa” åt henne.
Jag: Jaha! Men någon måste faktiskt sätta stopp för den där skiten. Det handlar om civilkurage.
Min vän N: Men du tror inte att folk tyckte att det var obehagligt när du marscherade fram och tillbaka i korridoren och vrålade ”död åt mjölktjuvarna!”?
Jag: Du tror inte folk tycker att det är obehagligt när du smyger omkring i korridorerna utan att ens säga hej åt dem?
Min vän N: Jag säger inte hej åt människor jag inte känner. Speciellt inte när det är en vuxen man som har jeans med siffror på rumpan.
Jag: De har kontoret bredvid vårt! Du tycker inte att ett enkelt ”hej” hade varit en mer normal reaktion när en av dem hälsar på dig än att du tittar på honom med förakt i blicken och muttrar ”sorry grabben, jag har inga kontanter på mig”?
Min vän N: Jag trodde att han ville sälja något!
Jag: Du kan väl för fan hälsa på våra grannar!
Min vän N: Det är ju för fan samma slags logik som att du skulle hälsa på alla som åker samma tunnelbanelinje som du till jobbet!
Jag: Du skickar ut potentiell-massmördare-vibbar, fattar du inte det?
Min vän N: Det är ju inte JAG som går runt och hotar att döda folk som dricker min mjölk!
(Tystnad)
Gemensam bekant: (Suckar) Okej. Jag tror att det var svar på min fråga. Ni måste fan seriöst jobba på er förmåga att umgås med andra människor…
Min vän N: (Rycker på axlarna) Man kan säga att grundproblemet med vår sociala interaktion är att jag kan men inte vill, och att Fredrik vill men inte kan.
