Sedan kriget började har jag bott på Twitter och kultiverat min ångest där. Under covid begrep jag inte folk som hängav sig åt att domedags-scrolla fram det ena ogrundade ryktet mer fasansfullt än det andra, istället för att läsa gamla trygga DN, men nu förstår jag precis. Först bygger man upp sin oro genom att söka på dåliga saker. Massor med dåliga saker dyker upp. Vi är i princip radioaktivt slem redan. Sen lugnar man ner sig genom att söka på mer optimistiska termer och då verkar det hela ordna sig rätt fint. Så börjar man om.
Detta är vad jag fått ut av Twitter hittills:
All annan oro jag tidigare känt kring världen är tillfälligt bortblåst. Klimatet? Borta. Trump? Har inte tänkt en sekund på honom. Allt bleknar bredvid krig.
Uttrycket ”I dessa tider” är tillbaka, efter cirka fyra dagars uppehåll mellan covid och kriget. Synd.
Det ryktas om att en specifikt namngiven rysk general ska försöka sig på en kupp mot Putin nästa vecka. Såklart knappast sant. Jäklar vad olömsk kuppmakare man är om det står på Twitter en vecka innan det händer. Lika bra att maila en mötesbokning till Putin direkt. ”Statskupp i konferensrum 3. Kaffe, kakor och Kalashnikovs.”
