Krogdrottningen Matilda Jackson: ”Man kan kalla mig en nepo-baby”

Matilda Jackson första arbetspass på restaurang var en överraskande upplevelse. Och inte för allt som pågick runt omkring henne, utan på grund av det som hände inom henne. Att det var stressigt och mycket att hålla reda på förvånade inte en person som i princip växt upp i krogmiljö. Det gjorde däremot insikten om att den blyghet hon känt av hela livet försvann då hon stod på restauranggolvet.

– Jag överrumplades av hur kul jag tyckte att den sociala biten var. I andra sammanhang var jag mer tillbakadragen och inte en sådan som det föll sig naturligt för att prata med nya människor till höger och väns­ter. Men här kändes allt väldigt lättsamt. Det sägs att krogen är en arbetsplats som passar de flesta, oavsett om du är extrovert eller introvert. Kanske delvis för att man iklär sig en roll, säger Matilda Jackson som sedan år 2023 är operativ chef och styrelseordförande i Svenska Brasserier, en av Sveriges mäktigaste krogkoncerner.

Svenska Brasserier innefattar i dag de tolv restaurangerna Aira, Sturehof, Riche, Teater­grillen, Sturehof Matmarknad, Luzette, The Hills, Riche Fenix, Gondolen, Café Klotet, Ulriksdals Värdshus och Pelago. Tillsammans med Tommy Myllymäki och Pi Le driver bolaget även Bobergs, Akvi­leja och Kantinen på NK i Stockholm. 

Vi ses på ett folktomt Gondolen i Stockholm. Det är måndagsmorgon och om ett par timmar kommer restaurangen fyllas för lunch, följt av aw, middag och barhäng. Matilda Jackson kommer ner från kontoret som ligger en trappa ovanför den matsal där det, den arla timmen till ära, pågår en lågmäld men flitig aktivitet. I det öppna köket förbereder ett gäng kockar dagens meny, och i den stora baren inventerar någon flaskor, glas och ingredienser. Av att en fullsatt helg just passerat syns föga spår; krogliv handlar om nuet, och gårdagens fläckar och stök är passé. Åter dukas nya kuvert upp på pressade dukar och den svarta flygeln putsas för kvällens pianist. Utanför matsalens långa fönsterband tronar en majestätisk utsikt på en nästan molnfri himmel. Den högt belägna restaurangen intill Slussen har med åren blivit ett av huvudstadens landmärken. Och, med sin särpräglade arkitektur trettio­tre meter över havet, en institution: Hit går man inte för att ”gå på krogen”, utan för att ”gå på Gondolen”. Med allt vad det innebär: klientelet, maten, interiören, servicen, utsikten, historien, stämningen. Även om Svenska Brasseriers ägande med Matilda Jackson vid rodret bara går tillbaka några år har Gondolen i mångt och mycket varit sig likt sedan invigningen 1935.    

– När vi tog över återskapade vi bland annat det gamla klassiska och mönstrade golvet och stålräcket som ringar in baren. Och så plockade vi fram och restaurerade de gamla ”Gemla-stolarna” som användes på Gondolen redan på KF-tiden, berättar Matilda Jackson när vi tar en runda genom restaurangen.  

De senaste åren har det hänt mycket i det 116-åriga Katarinahuset – eller KF-huset som det kallats i folkmun. Nedanför, och faktiskt även ovanför, Gondolen ligger i dag en uppsjö krogar: Pet Sounds Bar, Café Klotet och takterrassen Pelago. Med husets alla kontor, däribland det kreativa coworking-spacet A House, har husets krogar ­blivit en attraktiv hubb för allehanda affärslunchande, nätverkande och socialiserande. Eftersom merparten av ställena också ägs av koncernen väcks frågan om Svenska Brasserier haft en ambition om full dominans i huset. Så tycks dock inte vara fallet. Att det nyligen öppnade ett brasseri under en helt annan ledning i McDonald’s gamla lokaler i markplan har Matilda Jackson inga invändningar emot. Tvärtom tycker hon att fler krogtillskott i kvarteret stimulerar utelivet. Och det oavsett ägare.

– Det är klart att nya ställen i närheten innebär en viss konkurrens, men jag ser dem mer som komplement. Vi vill skapa en egen värld här i huset där varje enhet står för sin speciella upplevelse. Mer än konkurrenter ser jag de andra ägarna som bollplank som man kan byta erfarenheter med sinsemellan, säger Matilda Jackson medan hon, i brist på serveringspersonal inför öppning, brygger mig en cappuccino. 

– Du får ha överseende med att den inte blir perfekt. Det var länge sedan jag stod vid den här maskinen. Jag kan verkligen längta efter att komma ut och jobba på golvet igen. Att ta ett pass som hovmästare eller servitris. Vilket jag också bör göra någon gång mellan varven.  Som chef får man inte tappa kontakten med det som är vår kärna: att skapa upplevelser och möten på plats i restaurangen. 

Erfarenhet av att jobba på golvet är dock inget hon lider brist på. Sedan Matilda Jackson började som ”matsalsnisse” på Riche efter studenten jobbade hon i flera år som servitris på Sturehof innan hon axlade rollen som restaurangchef följt av den som operativ chef för koncernen år 2023. Men relationen till krogen började långt innan dess. Som dotter till en av landets kändaste krögare tillika branschveteranen och Svenska Brasseriers grun­dare PG Nilsson är det ingen överdrift att hävda att hon växte upp på krogen. Otaliga är barndomsminnena från stans restauranger: hur hon som liten sov under bordet på Tranan, pappans garage­plats under Sturehof som nåddes via re­­staurangens kök, första smakupplevelsen av den klassiska Riche-efterrätten Gino (som dock skapades på den intilliggande restaurang PA&Co under tidigt 1990-tal). 

– Trots att pappa jobbade väldigt mycket minns jag honom som närvarande. Han skjutsade ofta mig och min bror till våra aktiviteter. Och han lagade middag hemma varje dag. Kycklinggryta och ris; hans specialitet som jag älskar.  

Valet att söka sig till restaurangbranschen var ingen självklarhet. I högstadiet och gymnasiet gick Matilda Jackson på Balettakademien och drömde om en framtid som professionell dansare. Skoltiden ser hon tillbaka på med värme, men det var också en tid av högpresterande. Att PG Nilsson emellanåt sa åt sin dotter att ”nu får du sluta plugga” skrattar hon åt i dag, samtidigt som hon kan se att hennes ständiga strävan efter perfektion stundom stjälpte. I dansen, exempelvis, förtog de egna höga kraven mer och mer lusten. Strax efter studenten slutade hon att dansa helt. Den prestationsångest som kommit och gått genom livet sedan barnsben tror hon till viss del är ärftlig. Men, understryker hon, kraven har aldrig kommit från hennes far eller mor – överläkare till yrket. Matilda Jackson berättar om hur hon för några år sedan befann sig på en plats där hon inte alls mådde bra. Hur hon jobbade massor, tränade dåligt och ifrågasatte mycket i livet. En vändning blev terapi där hon fick hjälp att sortera i tankarna. Men också med att sätta rutiner för sömn, mat och träning. 

– Min terapeut gav mig verktyg som faktiskt fungerar. Tidigare kunde jag bli paralyserad när saker inte blev så bra som jag hade tänkt – och då blev allt bara värre. Nu försöker jag medvetet öva på att inte vara bäst. Och i stället för att agera på känslorna det väcker, exempelvis av misslyckande, notera vad som händer i mig. Att acceptera obehaget gör det inte värre, snarare tvärtom.  

Vi ska återvända till Matilda Jacksons karriär. En där hon avancerat och klättrat ovanligt snabbt under sina sex år på chefsposter inom koncernen. Inte minst med tanke på att den i dag 32-åriga chefen under några år var inne på ett helt annat karriärspår. Efter några år av extrajobbande på Sturehof började hon på Handels, där hon tog en kandidat på business- och ekonomiprogrammet. Efter examen jobbade hon som ekonomisk konsult på ett IT-företag och på en bank under ett år. 

– Jag var väldigt bestämd över att åtminstone prova om det fanns en annan yrkesväg för mig än den som min pappa valt. Men så dök möjligheten upp att ta över som restaurangchef på Riche… Efter att ha tänkt och känt efter rätt länge landade jag i att det var dit jag ville. Det kändes rätt i hela kroppen. Jag hade provat annat, men insett att det inte fanns någonstans som jag trivdes så bra som på krogen. 

Även om PG Nilssons fokus i dag mest ligger på investeringar och koncernens nyetableringar träffas far och dotter dagligen. Relationen de två emellan har alltid varit stark, privat men också yrkesmässig. Matilda Jackson säger att han, såklart, primärt är hennes pappa, men också en mentor och rådgivare som hon alltid kunnat vända sig till. Jag frågar henne om hon någon gång upplevt deras yrkesrelation som problematisk. De senaste åren har det exempelvis talats en hel del om nepotism inom kulturvärlden – en sfär som restaurangbranschen ligger nära.

– Man skulle kunna säga att jag är en nepo-baby, haha​. Att min pappa startade företaget har helt klart bidragit till att jag har hamnat i branschen från början. Men jag hade aldrig kommit dit jag är i dag, eller göra det jag gör, om jag inte hade varit driven, inlyssnande och noggrann. 

Sex år senare kan det konstateras att hon valde rätt spår vid det där vägskälet. I sin yrkesroll verkar hon i dag som övergripande chef och driver tillsammans med en kollega den dagliga verksamheten på koncernens alla enheter. 

Hennes huvudsakliga arbetsuppgifter varierar men handlar i grunden om att driva utvecklingen framåt i allt från lönsamhet till gästnöjdhet. Vilket, säger hon, kan innefatta allt från att planera nyanställningar och event till att hantera konflikter. De olika restaurangerna alternerar hon mellan dagligen. I jobbet, men också som gäst.

– Även om det jag huvudsakligen jobbar med är sådant som är ”bakom kulisserna” känns det viktigt att vara närvarande där saker faktiskt pågår. Oftast äter jag på någon av våra restauranger flera kvällar i veckan. Jag har ett jättestort mat- och dryckesintresse och testar hela tiden nya rätter på våra menyer. När det kommer till min egen matlagning är jag inte lika ambitiös. Att stå i köket är inte det första jag prioriterar när jag är ledig. 

Åren på olika positioner följt av den som operativ chef har varit sammanflätade med en minst sagt expansiv tid för Svenska Brasserier. De senaste tre åren har koncernen utökat med flera restauranger. Efter Riche Fenix öppning år 2022 återinvigdes Gondolen, efter år av re­­staurering i samband med ägarbytet året därpå. Sedan dess har bolaget även slagit upp portarna för Café Klotet och Pelago. I nuläget pågår därtill en genomgående renovering av Sturehof som blir klar under 2026. Matilda Jackson är i dag bolagets största ägare, tätt följd av inve­steraren John Wattin. På ägarlistan finns också H&M:s huvudägare Stefan Persson, författaren Alex Schulman och skådespelaren Gustaf Skarsgård. 

Trots tuffa år i restaurangbranschen – inte minst under pandemin – visar Svenska Brasserier positiva siffror.  Konkursen av krogen Taverna Brillo år 2024 innebar en förlust men hindrade ändå inte att omsättningen ökade markant samma år. År 2024 omsatte bolaget nästan 700 miljoner kronor, i jämförelse med 550 miljoner kronor året innan. Så har spekulationer om en framtida börsnotering också styrkts av vd:n Michael Porseryd. I en intervju med tidningen Dagens industri förkunnar han att det kan bli aktuellt tidigast år 2026.   

– Planen ligger fast, men så har tajmingen såklart påverkats av de senaste årens höga inflation, de höga räntorna och en allmän osäkerhet i världen. Därtill har allt vi byggt och öppnat de senaste åren tagit mycket kraft från organisationen. Jag tror att de stora kraven en börs­introduktion ställer på ett företag är bra. För oss och för branschen som helhet, säger Matilda Jackson.  

Det är tydligt att hennes arbetsmässiga åtagande handlar om mer än ett ordinärt “åtta-till-fem-yrke”. Eftersom branschen varit en del av hennes liv så länge har den också blivit en del av hennes identitet. Ibland, säger hon, känns restaurangerna nästan som hennes barn. Förmodligen är det också i det nära bandet som hennes driv och engagemang bottnar. Det kan vara svårt att pinpointa egna framgångsfaktorer. På frågan om dem svarar Matilda Jackson något blygsamt att hennes ”genuina intresse gjort henne bra”. 

– Sedan behöver man vara modig också. Och orka hålla i och våga testa nytt, utmana och utveckla. Men det är svårt att sortera i vad passionen och motivationen grundar sig. Det är verkligen inspirerande att få jobba med det jag gör. Och med så många duktiga, kompetenta, smarta och roliga människor av olika slag. Vi är ju många som delar den här passionen, både ägare och icke-ägare, så jag tror att engagemanget kommer från något annat också. En genuin kärlek till att driva och utveckla restauranger.

Passion är dock inte synonymt med enkelhet. Tvärtom kräver åta­gandet massor  – ekonomiskt liksom tid-och energimässigt. Att sitta på toppen i en bransch som ständigt strävar mot utveckling, i lönsamhet såväl som i kvalitet och upplevelser, innebär att ständigt vara på tårna. Jag frågar Matilda Jackson om hur hon upplever rollen som ung, och därtill kvinnlig, chef i en bransch som traditionellt dominerats av män. 

– Helt ärligt har jag inte hunnit fundera över om mitt jobb hade varit annorlunda om jag vore äldre, om jag vore man eller om mina förutsättningar hade varit annorlunda. Det har bara varit att dyka in och göra det bästa jag kan av det vi har. Men jag är övertygad om att kvinnor generellt får kämpa mer för att uppnå samma saker som män. Även om jag inte lägger så mycket tid på att fundera över min egen position ägnar jag desto mer tid åt att fundera över hur jag kan skapa goda förutsättningar för andra. Hur jag kan verka för att villkoren i min organisation ska vara lika för alla – oavsett kön, ålder och bakgrund. 

Föga förvånande finns varken en början eller ett tydligt slut på Matilda Jacksons arbetsdagar. Själv säger hon att hon blivit bättre på att hitta en struktur i vardagen. Med det inte sagt att arbetsveckan håller sig inom 40 timmar.  Med hänvisning till vanan att äta ute flera dagar i veckan kommer vi in på gränsen mellan arbete och privatliv. Hur hittar hon balans mellan jobb och fritid? 

– Jag har ett stort behov av att ha struktur och rutiner i min vardag. Vilket kan låta lite motsägelsefullt med tanke på mitt yrkesval. I mitt arbete är det i princip upp till mig själv att sätta tiderna och jag strävar efter att ha ”vanliga” kontorstider. Vilket såklart inte går fullt ut. Samtidigt försöker jag hålla på de rutiner jag har på min fritid. Som att boka tvättid varje söndag. Eller att jag börjat springa några dagar i veckan igen. Men där måste jag se upp: löpningen ska vara lustfylld och inte prestationsbaserad. Tidigare sprang jag jättelångt och jättesnabbt. Nu springer jag för att må bra.  

De höga kraven på prestation och perfektion behöver Matilda Jackson uppenbarligen vara uppmärksam på även i dag. Men till skillnad från tidigare har hon numera verktyg för att hantera den inre kritiska rösten.   

Det vibrerar i telefonen på bordet. Nya möten väntar. Våren 2026 ska hela det nya Sturehof vara klart. Vad som händer inom koncernen därnäst är Matilda Jackson förtegen om. Innan vi säger hej då frågar jag henne om hennes egna framtidsplaner. Var är hon om tio år? 

– Jag har så otroligt kul på jobbet. Och kan egentligen inte se mig själv göra något annat. Varken om tio år eller om trettiofem. Och genom alla de erfarenheter jag samlat på mig gör jag det förhoppningsvis med mer lätthet, balans och trygghet.

Artikeln publicerades ursprungligen hos Cafés syskonsajt King.