I år tycker jag det var fler störiga kommentarer kring Stockholmares tjocka vinterkläder än vanligt. Dels det vanliga norrlandsgnölet såklart, som till exempel irriterade sig på att Ebba Busch hade en tjock jacka på sig när hon valde att besöka Norrland, den nordligaste delen av Norden, mitt i vintern. Inga överraskningar där. Men i år tycker jag även för många Stockholmare gjorde sig lustiga över ”att vi var klädda för Mount Everest för att ta en barnvagnspromenad runt Mariatorget” som en mupp skrev i nån södermalmsk lokaltidning jag bläddrade i när internet tagit slut.
Gnällarna försöker jämställa våra vinterjackor med när typ Kylie Jenner glider runt i päls för att det är under 15 grader i Los Angeles och hon har längtat efter en vinterlook. Det är så jäääävla mycket inte samma sak. Ett mer rättvis jämförelse är att någon i Kuwait skulle klaga på att det är löjligt att bära svala kläder där. ”Folk klär sig för en promenad i världens varmaste land Tunisien, när de faktiskt bara bor i världens näst varmaste land Kuwait.”
Sverige är ett våldsamt kallt land i den kallaste delen av världen. Nästan alla andra länder skrattar åt oss för att vi bor här. Det är mer som att vi bor på Mount Everest än i Frankrike. Måste vi visa oss tuffa för varandra och låtsas att vi inte fryser? Är vi killar som är 22, går på någon teknisk utbildning och beställer Vindaloo tillsammans och sen låtsas att vi inte tycker det är starkt, medan vi svettas och gråter? Nej det är vi inte.
Jag hade en väldigt tjock vinterjacka i år. Nästa år funderar jag på en ännu tjockare. Vattentät, vindtät, köldtät. Kanske en rymddräkt.
