Min eminenta, men tyvärr inte så frekventa, bloggkollega Kindvall här på Cafe.se lackar idag mycket rättmätigt ur på svenska filmöversättare som sätter sina slemmiga klor i sportfilmer. Inte en dag för tidigt, faktiskt. Det finns nämligen ingen genre som svenska filmöversättare kan göra så motbjudande saker med som de kan med sportfilmer.
Vid sidan av Kindvalls vrede över att ”manager” översätts till ”förbundskapten” och att ”possession” översätts till ”position” i fotbollsfilmen The Damned United, vill jag därför passa på att tillägga att ett alldeles eget litet mörkt hörn av varför-svenska-översättare-är-åsnor-och-gastar-genren är de som handlar om amerikansk fotboll.
Några av världshistoriens bästa filmer, alla kategorier, handlar ju som ni alla vet om just amerikansk fotboll (Remember the Titans och Any Given Sunday, till exempel). Men av någon anledning är det här ett filmfack där svenska översättare drabbats av någon form av tangent-Tourettes och övertygelse om att ALLA termer som översättaren ifråga inte begriper (det här Google är ju som bekant ett kosmiskt jävla mysterium) MÅSTE översättas till första bästa svenska ord-för-ord-fras som översättaren kan komma på.
Några särskilt vidriga exempel är till exempel de gånger då ”touchdown” genom åren översatts till alltifrån ”nedslag” och ”nedrörning” till det möjligen lite mer träffande (men inte desto mindre idiotiska) ”mål!”. Eller när ”field goal” översatts till ”målskott” och ”sparkmål”. När en svensk översättare äntligen, ungefär i höjd med släppet av Matthew Mcconaughey-rullen We are Marshall, lärde sig att ”field goal” i Sverige heter just ”field goal”, så var det givetvis helt förbannat omöjligt för vederbörande att sätta sig in i skillnaden mellan ”field goal” (3 poäng) och ”extrapoäng” (1 poäng).
Det är sånt där som gör att jag helt allvarligt funderar över hur översättare vågar sätta ut sitt namn efter filmen. Hade jag varit människan som översatte The Damned United hade jag faktiskt seriöst övervägt det korta meddelandet ”Översättaren är numera med i vittnesskyddsprogrammet och går inte att nå” istället.
Och för alla er som inte bryr er om sportfilm då? Vad har jag för tänkvärdheter att bjuda er på? Tja. Jag passade givetvis under kvällen på att passa min fru vad hon stör sig mest på i de senaste 20 årens största sportfilmer.
Efter fyra sekunders betänketid svarade hon: ”Att de handlar om sport”.