Min fru och jag besöker en god vän som har en 13-årig son. Han sitter vid datorn. Min fru försöker inleda konversation.
Min fru: Spelar du spel?
13-åring: (Suckar djupt, himlar med ögonen) Mmm. Visst. Jag spelar ”spel”.
Min fru: (Obekymrad om den uppenbara sarkasmen) Jaha. Vad spelar du då?
13-åring: (Med tonläget som om hon precis frågat vad han ”andas”) WoW.
Min fru: (Tittar frågande på mig)
Jag: World of Warcraft.
Min fru: Åh! Det är det där när man är alver och springer runt och håller på?
13-åring: (Stirrar ursinnigt på skärmen) Men vafan sluta CORPSECAMPA mig!!!
Min fru: (Tittar på mig)
Jag: Alltså, han dog. Och nu är det en kille som står på den platsen där han resurrectar och dödar honom om och om igen hela tiden.
Min fru: Där han…vadå?
Jag: Resurrectar…alltså där han återföds typ.
13-åring: Men ÅÅÅÅÅ! Moget att NINJALOOTA!
Min fru: (Tittar på mig)
Jag: Det var en snubbe som snodde alla hans grejer precis.
13-åring: DIN JÄVLA NOOB!
Min fru: (Tittar på mig)
Jag: Det betyder typ ”nybörjare”, fast det är faktiskt principiellt fel. I just den här kontexten så borde han faktiskt egentligen ha sagt… (tittar på min fru, inser var jag är på väg, harklar mig, tystnar.)
(Tystnad)
Min fru: (Tittar länge på mig. Skakar fascinerat på huvudet.) Ärligt nu. Hade du några flickvänner ALLS innan du träffade mig?
