En av världens mest populära TV-serier, Yellowstone, kommer snart tillbaka med nya avsnitt. I ett kreativt rus för att uppmärksamma detta, bjöd streamingtjänsten SkyShowtime in utvald press till ett cowboyläger strax utanför Amsterdam. När jag fick telefonsamtalet, blev mitt omedelbara svar blev ett ofrivilligt ”Yihaa!”, ty omedelbart sköts låset till pojkdrömmarnas pandoras ask upp och otaliga västernminnen poppade upp likt ett virus på en datorskärm.
Som när jag och brorsan låg på hustaken på High Chaparrall och sköt på främlingar. Som när jag spelade in hemmafilmer med dragen pistol och kapphäst. Som när jag stapplade ut ur biografen efter att ha sett The Assassination of Jesse James för första gången.
Denna text är lika delar ett tack som ett förlåt till alla i min omgivning som har fått stå ut med alter egot ”Ceric” (Cowboy Eric) de senaste veckorna.
På med hatten och stövlarna
Blott några minuter från Schipol låg den där, ”Yellowstone-ranchen” – inte den faktiska från TV- serien alltså, men en sorts replika med riktiga hästar och allt. Efter att ha välkomnats med krutkaffe och cornbread och fått se en film om kommande titlar på SkyShowtime – bl.a. lönnmördarthrillern Day of the Jackal, som troligtvis blir Eddie Redmaynes stora comeback, var det dags för en s.k. makeover.
Jag tilldelades inte bara en läcker jeansjacka med Yellowstone-brodyr, utan också ett par robusta cowboystövlar och en mörk hatt. In i båset gick Eric, ut kom ”Ceric”. The point of no return var nådd.
Lassokastning och hästdressyr
Uppdelade i två grupper följde två aktiviteter: lassokastning och hästdressyr. Lassokastningen leddes av Natascha, en tidigare cowgirl som stolt bar upp ett maffigt bältesspänne från en vinst från 2010 – tiden när hon hade levt på en ranch i Texas.
– Vad jag verkligen gillar med Yellowstone, sade hon, är att den verkligen fångar livet jag hade på ranchen. Alla var som en stor familj och man blev ett med naturen.
När jag skämtsamt konstaterade att det åtminstone inte var lika våldsamt, blev Natacha tyst en stund.
– Alla hade vapen och det fanns alltid vapen i alla bilar. Om en häst blev dålig, så tog man ut den i naturen och sköt den.
Precis som för en annan, uppstod Nataschas dröm om den amerikanska prärien i filmens värld. Hennes pappa, som nyligen vid 77 års ålder gått i pension, drev vad som sedermera skulle bli en av Nederländernas sista hyrfilmsbutiker. Filmer med Clintan plockades hem frekvent.
Så hur gick lassokastningen? Bra, skulle jag ändå säga. Efter ett par misslyckade försök fick jag in det rätta knycket och håvade in måltavlan (ett upphöjt Yellowstone ”Y”).
Därefter följde hästdressyr där undertecknad var en av de frivilliga som i turordning fick testa på hur det är att vinna en hästs tillit. Det må ha varit en enkel övning, men det kändes fantastiskt att kommunicera med och styra detta mäktiga djur, som allra helst gjorde som det själv ville.
Efter en härlig måltid med grillat var det dags att röra sig hemåt. Cowboykläderna fick jag behålla och, tro det eller ej, hatten och jeansjackan kommer fortfarande fram på daglig basis. Stövlarna har jag inte vågat bära publikt än.
