God vän: Jag hörde att det inte går så bra med att få förskoleplats.
Jag: Problemet är väl snarare att vi inte vet om det går bra. Eftersom kommunens förskoleenhet har telefontid under ungefär sju slumpvis utvalda minuter i veckan.
God vän: När får ni besked då?
Jag: I juni eller juli, står det på kommunens hemsida.
God vän: (Nickar mot vår son) Och när ska han börja på förskolan?
Jag: Augusti, hade vi tänkt.
God vän: Och om ni inte får en plats?
Jag: Då ordnar kommunen tydligen någon form av förvaring åt honom inom tre månader. Så jag antar att vi får ett värdeskåp på T-centralen runt början av november eller så.
God vän: Så ni får inte veta om ni fått en plats förrän en månad innan det är dags? Det låter ju helt sjukt. Hur fan ska folk kunna planera sina liv med den framförhållningen?
Min fru: Ja, eller hur? Och då har ändå vi det sjukt bra eftersom Fredrik kan vara hemma. Tänk på alla vanliga människor! Jag fattar inte hur de får det att funka.
(Tystnad)
God vän: Vad menar du med ”vanliga” människor?
Jag: Hon menar såna som har ”riktiga jobb”.
Min fru: (Tittar skeptiskt på mig. Tittar skeptiskt på min dator.) Eller bara ”jobb”, faktiskt.
Jag: Fan vad taskig du är! Jag HAR ett jobb!
Min fru: (Nickar sarkastiskt) Självklart. Självklart. Förklara en sak för mig bara: Exakt hur kommer din ”karriär” påverkas om du blir tvungen att vara hemma med din son tre månader extra i höst?
(Tystnad)
Jag: Jag kommer hamna sjukt långt efter med de nya Top Gear-avsnitten.
Min fru: (Tittar på god vän) Som sagt.
Jag: Och N och jag kanske tappar stammisstatusen på vår fredagshamburgarrestaurang!
Min fru: (Höjer provocerat på ögonbrynen) Men bortsett från det?
(Tystnad)
Min fru: (Rycker på axlarna) I rest my case…
Jag: Jag TÄNKER!
