Det är en klocka.
Det är, för att vara lite mer precis, en klocka som N har byggt själv.
En klocka.
Som han har byggt.
Själv.
Såatte.
Det känns väl, såhär lite spontant just nu, eventuellt en aning som att jag kanske borde ha köpt något en gnutta mer genomtänkt och påkostat till honom än en liten träskylt som det står ”Carpe Diem” på.
Det gör det ju.
