En av mina finaste grejer är det här armbandet som jag köpte i den lilla indianstaden Gallup i New Mexico för ett par år sedan. Det är i silver och har tre stora turkoser och försäljaren hävdade att det hade tillhört en Navajohövding. Dock använder jag det nästan aldrig eftersom det av någon anledning får mig att känna mig som en vikarierande musiklärare. Minns ni dom? Det var dom som var klädda i ljusa, nästan helt vita jeanskläder, spelade bas i ett funkcoverband, satt med benen i kors på katedern och brukade spela upp Stevie Wonders Sir Duke för klassen medan de blundade och följde noterna i luften med högerhanden.
De var oftast väldigt populära de där vikarierande musiklärarna. I alla fall tills någon i klassen stötte på dem berusade på stan och tvingades lyssna på ändlösa historier om hur de faktiskt ”gick i samma klass som Jonas Hellborg på musikhögskolan” samt att de ”lätt skulle kunna tänka sig att ligga med samtliga tjejer i klassen.”
Obehagliga typer ändå, de där vikarierande musiklärarna.