Hur var arbetet med Harry Hole?
– För mig var det speciellt, för jag har inte gjort någonting på svenska på typ 14–15 år. Jag har verkligen försökt att hitta grejer, men jag har väl bara inte prioriterat det tillräckligt högt. Jag har haft flera svenska saker som jag planerat att göra men som inte blivit av. Ett par månader in i inspelningen av Harry Hole hade jag ett uppvaknande där jag bara var så arg på mig själv. Jag insåg att trots att jag har bott i USA i 15 år och är tvåspråkig sedan födseln har jag en annan växel på svenska som jag inte har använt på alla dessa år. Jag har flyt i engelskan också och kan leka med språket och så där, men svenska är något annat.
Kunde du känna att du har slösat bort de åren då?
– Alltså lite. Eller inte slösat bort, för jag är stolt över min karriär och att jag har lyckats hålla mig på den här nivån i USA i så många år. Det är många som försöker starta en internationell karriär, och så blir det ett par grejer men sedan inget mer. Jag har hållit mig på en hög nivå där i 16–17 år. Jag är stolt över det, men jag har bara insett att jag verkligen borde ha kombinerat med mer svenskt arbete. Bara för min egen skull, rent kreativt. Min personlighet är inte att hålla på och gräva ner sig i gamla misstag, utan att man korrigerar och så gör man om för framtiden. Nu har jag hållit på att utveckla ett par svenska projekt, så jag tror att jag kommer att sätta i gång ett nytt svenskt projekt i början av nästa år.
Så nu har du fått blodad tand och vill göra fler svenska roller?
– Ja, verkligen. Jag tänkte att jag ska försöka göra minst ett projekt i Sverige var artonde månad ungefär.
Du är ändå halvamerikan. Vad är den stora skillnaden mellan att spela på engelska och svenska?
– Jag har bara en annan lätthet, det finns en lekfullhet för mig på svenska. Det är det språk som jag växte upp med, som jag lekte med dialekter och imiterade folk med. Om jag ser en text på svenska och en text på engelska, så blir jag mer kreativ på svenska. Jag ser fler möjligheter. Det är lätt att vara avslappnad och det faller sig naturligt att improvisera.
I serien spelar du mot din fru Kelly Gale. Hur var det?
– Vi hade det jättebra och roligt. Det är ju tufft med sådana här långa inspelningar annars när man är borta från varandra under en lång tid. Så det här var fantastiskt, att vi kunde göra ett projekt ihop. Vi kunde repa scenerna hemma över morgonkaffet. Jag är jättestolt över henne.
Det sägs att ni diskuterar mycket värme hemma?
– Hon vägrar inse att det är något fel på henne. Hon säger att det beror på hennes indiska och australiensiska rötter. Jag kommer ihåg när jag landade i Bombay och det var 44 grader varmt och 90 procents luftfuktighet. Det var som att gå in i en vägg, det gick liksom inte att existera. Och så ser man tio killar i ylletröjor och jeans som är helt obrydda. Så är hon. Men nu finns det modern teknologi som hjälper oss. Jag har köpt en specialsäng som heter ”Eight Sleep” som är genialisk. Vet du vad det är?
Berätta gärna.
– Den har två värmezoner. Jag tror att det är vatten i rör på något sätt under madrassen. Och jag kan sänka min zon så att min sida av sängen kyls och hon kan värma upp sin. De där sängarna är jättebra. De registrerar ens sömndata så att man får detaljerad information om hur man sover, vilket är intressant. Jag märker att jag sover mer och bättre tack vare den där sängen. Jag borde få betalt av företaget för att jag pratar så mycket om den.
Om man vill komma över på varandras sida då?
– Det gör man inte. Jag kommer inte i närheten av den där sidan.
Ni gifte er på Burning Man-festivalen i Nevadaöknen. Kan du sälja in Burning Man för någon som aldrig har varit där?
– Det är en enorm lekplats. Det är ganska jobbigt att ta sig dit. Det finns ingenting där och du kan inte köpa någonting. Allting som du vill ha där måste du ta med dig, även maten. Man bygger sitt eget camp. Och så kan det vara lite tuffa förhållanden. Det är ganska varmt på dagarna och kallt på nätterna. Det är inte för alla. Men det finns så otroligt mycket att göra. Yoga och ljudmeditationer och sådana saker. Det är för mycket folk där redan, så jag behöver inte sälja in det. Det vore bättre att inga fler kommer. Det är min favoritplats på jorden.
Hur ser era dagar i LA ut annars?
– Vi går ofta upp ganska tidigt. Man lever för dagen, inte för kvällen och natten. Vi är ofta uppe vid soluppgången vid sex–halv sju. Ibland tar vi hundarna på en liten hike upp i bergen. Min morgon-rutin varierar. Oftast mediterar jag varje morgon. Just nu gör jag 300 knäböj och 200 armhävningar varje morgon. Det är min ”get out of bed”-rutin. Ibland surfar jag tidigt om det är vågor. Sedan brukar vi dricka kaffe tillsammans, jag och Kelly. Jag har inte sociala medier, så när vi dricker morgonkaffe brukar Kelly dela med sig av vad som händer i den sociala medievärlden. Det är där jag får doppa tån i vad som pågår. Sedan brukar jag boka in möten vid 10–11-tiden. Om jag håller på och förbereder mig för någon speciell roll så brukar jag ha ett ordentligt träningspass vid 11–12-tiden. Och sedan lagar vi mat hemma. Jag tillbringar mest av tiden i naturen.
Hur ser det ut med kosten?
– Vi är väldigt kostmedvetna. Det är en av de magiska sakerna med att bo där vi bor, att man har tillgång till fantastiska ekologiska råvaror. Det är så hög nivå året runt. Både fisk, kött, grönsaker, bär. Allt finns ekologiskt. Vi lagar mat varje dag. Jag har en egen nyttig glass som jag gillar att göra också.
Hur ser du på allt som händer med USA just nu?
– Det är förskräckligt. Sättet som de behandlar invandrare och den latinamerikanska befolkningen i USA är horribelt. Det påverkar allihop. Och det som sker i Mellanöstern just nu, jag kan inte fatta att det händer igen. Det var den enda saken med Trump som verkade vara okej, han tycktes åtminstone inte ha någon aptit på att starta krig. Och det var ingen liten grej. Det är väldigt oroande, allt som händer.
Vad är det första du gör när du kommer hem till Sverige?
– Att krama om familjen och sedan smälla på bastun.
Du har gjort mycket action. ”Harry Hole” är inget undantag. Skulle du vilja utforska fler genrer?
– Jag känner mig ganska klar med action. Det har varit väldigt kul, men jag känner själv att det blev lite för mycket av det där. Det blir lite tramsigt efter ett tag. Jag känner att jag fastnade lite i det där under ett par år. Och så helt plötsligt började jag bara få en massa sådana manus skickade till mig. Jag känner mig väldigt trött på konceptet hämnd. Jag vill inte ha någonting med hämnd att göra igen. Så jag letar efter helt andra saker nu.
Artikeln publicerades ursprungligen på Cafés syskonsajt King.
