Hallå. Jag sa inte att jag inte älskar att tillbringa helgen med min familj. Absolut inte.
Och jag sa inte att jag inte tyckte att det har varit fantastiskt roligt att få ägna dagen åt att åka till Ikea. Och Bauhaus. Och måleributiken. Och gallerian. Och soptippen.
Det som hände var att en bekant till oss suckade och sa ”ja, söndagskvällar är ju alltid lite ångestladdade”.
Och då sa jag, ”ja, fast du vet…när man har eget företag och eget kontor så blir ju ändå söndagskvällarna ibland lite…tja, så som jag antar att fredagskvällarna är för folk med riktiga jobb…”
Det var allt jag sa.
Hur många gånger ska man behöva förklara det?
