Frukostbuffékön var kort men långsam.
Det här är alltså en cykeltaxi med inbyggd bar.
Det är även lite såhär jag tänker mig att mitt drömgym skulle se ut.
Ombord på Norwegian beställde jag hot pannini.
Det gick tyvärr inte, meddelade personalen.
När jag blev upprörd och påtalade att det här är fan typ FEMTE gången jag flyger med Norwegian och den hotta panninin är för fan ALLTID slut och det är för helvete inte acceptabelt, då nickade personalen bara mycket allvarligt och sa att det var faktiskt inte det som var problemet den här gången. Så jag behövde faktiskt inte hetsa upp mig.
”Hot pannin är inte slut. Vi har bytt ut den mot hot foccacia”, sa personalen vänligt.
”Åh”, sa jag.
”Mmm”, sa personalen.
”Förlåt att jag skrek”, sa jag.
”Det gör inget”, sa personalen.
”Okej. Då skulle jag vilja ha en hot foccacia”, sa jag.
”Självklart”, sa personalen.
”Toppen”, sa jag.
”Fast det går tyvärr inte”, sa personalen.
”Va?” sa jag.
”För den är slut.”, sa personalen.
Men det var i alla fall bra shopping i Spanien.
Jättebra.
Förutom…ja.
Inte okej, Spanien.
Fan inte okej alls.
Stilstudie av min första dag tillbaka på kontoret.
