För ett par veckor sen var jag på Strandvallen i Hällevik för att spela in min podcast TP-Podden tillsammans med Mjällbyprofilerna Anders Torstensson, Tom Pettersson och Adam Petersson. Jag parkerade bilen utanför den trevliga men anspråkslösa klubbstugan och för en som är uppvuxen på idrottsplatser och fotbollsplaner i de skånska småorterna kändes det som att komma hem.
När jag sen ett par veckor senare möter upp Otto Rosengren i pressrummet på Eleda Stadion i Malmö går det inte att undgå att det är två helt olika världar det rör sig om. Precis samma upptäckt gjorde Otto själv för snart två år sedan när skrev på för Malmö FF och blev Mjällby AIFs dyraste spelarförsäljning genom tiderna.
– Det är absolut olika världar. Jag minns när jag kom hit för att skriva på avtalet och såg hur många som jobbade här i organisationen, det är stor skillnad om man jämför med Mjällby till exempel. På så sätt är det klart att blir en omställning. Du ska inte bara komma in i ett nytt lag med ett nytt spelsätt, det är också media och allt annat runt omkring. Det är en enorm klubb med internationell klass på allting, mer supportrar på matcherna, mer krav och press utifrån så det tar lite tid att komma in i det men jag tyckte jag fick en bra start direkt. Sen fick jag en skada tidigt och jag tror faktiskt det hjälpte mig att landa lite. Pressen var inte lika hög då och jag kunde komma in i det bra igen efter den skadan.
Hur gick snacket mellan dig och tränaren Henrik Rydström när du skrev på, var det tänkt att du skulle utmana om en startplats direkt eller att du skulle stå lite på tillväxt?
– De hade precis sålt Hugo Larsson (till Eintracht Frankfurt reds. anm.) då och både jag själv och Henke såg mig som en bra ersättare som kunde spela på den positionen. Sen var jag såklart ung och kunde stå på tillväxt också. Lasse Berg Johnsen plockades in ungefär samtidigt och det var väl vi två som främst konkurrerade om platsen på det centrala mittfältet bredvid Sergio Peña.
Sedan dess har inte konkurrenssituationen minskat direkt och även om Peña lämnade klubben under fjolåret så har man värvat friskt och inte sällan välkända namn som med all säkerhet förväntar sig mycket speltid. Arnór Sigurðsson har anslutit från Blackburn Rovers, Emmanuel Ekong från Empoli och förra årets stjärnvärvning Sead Hakšabanović är på väg tillbaka efter diverse skade- och sjukdomsbesvär.
Vad går igenom huvudet när klubben värvar in ytterligare en eller två mittfältare och man vet att den där konkurrenssituationen hela tiden hårdnar?
– Det är blandat såklart. Man vill ju ha en säker plats i laget och kommer det in en bra spelare så vet du att du måste höja dig ytterligare för att ta platsen eller få behålla den. Men jag ser det ändå som positivt eftersom du kommer tvingas göra bättre ifrån dig och utvecklas som spelare och dessutom kommer laget bli bättre eftersom vi får in en till duktig mittfältare som kan höja nivån.
När man har en, med svenska mått, så pass stjärnspäckad trupp ställer det höga krav på tränaren som ska få alla att dra åt samma håll. Inte minst när man spelar på det sättet som Rydström och Malmö FF vill göra. Spelarna ska ligga nära varandra på planen och på så sätt skapa förutsättningar för en svårläst spontanitet. Saker ska hända i stunden, inte bara ritas upp i förväg för att sen genomföras. Det låter absolut som en utmaning men när vi kommer in på truppdynamiken är Otto odelat positiv.
Jag tycker vi har en otroligt bra grupp här där alla kan snacka med alla och det är aldrig samma personer som sitter tillsammans när vi äter lunch eller vid frukosten. Det känns verkligen som att alla kan umgås med varandra och jag känner att jag kan vara mig själv. Och även om jag kanske inte är den som pratar mest eller hörs mest utanför planen så känner jag mig ändå väldigt trygg i laget och med alla runt omkring.
Det låter som att ni är ett sammansvetsat gäng men hur hanterar man förväntningarna som kommer utifrån när ni alltid förväntas vinna?
– Vi vet att alla tycker att vi ska vinna och det tycker vi själv också så det är den inställningen vi har. Vi ska vinna varje match, vinna allsvenskan, cupen och spela i Europa. Sen är det inte så att vi snackar om det speciellt mycket utan vi vet vad vi vill och vad vi ska göra för att ta oss dit. Sen är ju media ganska roliga också, innan cupen drog igång så sa man att Hammarby, Häcken eller Elfsborg skulle vinna och det var inte speciellt många som tippade på oss och nu ska helt plötsligt Malmö vinna allsvenskan överlägset. Det är kul att det kan vända så snabbt.
Även om man är favorittippade och förväntas vinna så blir det inte alltid som man tänkt sig. Och vissa lag sticker ut lite när det gäller att sätta käppar i hjulen för det respektingivande maskineri som är Malmö FF de senaste tio åren. Ett av de lagen är hans före detta klubb Mjällby och ett annat är det laget som kommer stå för motståndet i årets cupfinal, BK Häcken.
– Mjällby har vi haft problem med på bortaplan, jag vet inte vad det är. Jag vet ju att de taggar till lite extra när de möter oss och vill vinna lite extra men så är det egentligen med alla lag i allsvenskan. Sen är det Häcken borta där vi också haft lite problem och det är väl delvis på grund av konstgräset och dels deras spelsätt med mycket omställningar. Vi vill ha mycket boll och då har de lyckats ställa om på oss och gjort mål.
Hur är det att spela innermittfältare i ett lag som just vill ha mycket boll och dominera matchbilden?
– Det är ju mycket roligare att ha boll än att inte ha boll så jag gillar det. Det ställer hårdare krav på oss som mittfältare och vi måste visa att vi vill ha bollen i alla situationer. Oavsett hur hårt pressade vi är så ska vi vara spelbara och det är något vi jobbar på varje träning för att bli bättre på.
Även om kraven är hårdare så är det roligt att få ha det ansvaret och dessutom friheten att röra oss över stora ytor och verkligen påverka spelet. Man får både vara ett alternativ till bollhållaren och löpa i djupet. Med vårt spelsätt är det viktigt att man inte står stilla för då hamnar vi till slut nere hos målvakten och har vi inte löpningar in i sista tredjedelen och bakom deras backlinje är också väldigt enkelt att försvara sig mot.
Även om ni är ett spelande lag som gärna håller i bollen så är du inte sen att smälla på när tillfälle ges. Du är tuff och hård på planen även om du inte är störst. Är det något du alltid haft som en del av ditt spel eller något som växt fram?
– Det är ju dels min inställning, att vilja vinna till varje pris och jag känner att det har kommit mer med åren. Dels i Mjällby där vi spelade väldigt aggressivt i ungdomslagen men framförallt i A-laget. Där fick man utveckla det fysiska mycket men jag har alltid tyckt att man ska vara så jobbig som möjligt att möta och då måste man vara aggressiv i sitt spel.
På senaste tiden har han vuxit fram som en viktig kugge i Rydströms lagbygge och när jag frågar honom om det faktum att han nu är given i startelvan i Sveriges bästa fotbollslag är det tydligt att han aldrig har tvivlat på att det var här vi skulle landa. Hur stor omställningen än var när han kom ner från Hällevik för att skriva på kontraktet.
Det är såklart väldigt kul och det är detta jag har kämpat för sen jag kom hit. Det är därför jag inte har lämnat utan kämpat på och jag har hela tiden vetat att jag kommer slå igenom här. Det är det som varit mitt mål hela tiden. Så det är kul att det har gått bra och sen hösten förra året tycker jag att jag tar steg hela tiden. Sen är jag inte Henke så jag vet inte om jag är given i startelvan men jag har spelat mycket och känns mer ordinarie än tidigare.
Vad är det som har hänt sen förra hösten då?
– Nej men jag gjorde nåt inhopp i höstas som kändes riktigt bra och sen byggs det självförtroende varje match som man får spela. Jag har också börjat arbeta med mentala tränare och plockat med mig det vi pratat om, både i träning och i matchsituationer. Det har varit en ganska stor del och något som jag inte jobbat med så mycket tidigare i min karriär.
Jag tror det har hjälpt mycket att stärka upp den mentala aspekten, att bygga självförtroende men också att lära sig ha ett självförtroende som inte blir sämre om du gör en lite sämre match. Det ska alltid finnas och du ska alltid tro på dig själv. Sen har jag arbetat en del med visualisering där man ser sig själv göra lyckade aktioner och bygga självförtroende på det sättet också. Har man självförtroende på planen så flyter allt bara på och man spelar som man gjorde när man var en liten grabb, det är där man vill hamna. Sen är det den fysiska biten också. När du spelar mer så får du bättre fysik och då orkar du göra de saker du är bra på längre och oftare men mycket är självförtroendet. Att man känner att ifall man gör ett misstag så är det lugnt, då kör vi igen istället för att bli ängslig att det ska påverka ens plats i laget.
Om vi blickar framåt då, hur ser planerna för framtiden ut?
- Just nu är det bara att fortsätta där jag är och att vara i nuet. Jag ska inte flyga iväg utan gå till varje träning och varje match och ge mitt yttersta. Varje match är en ny match och jag ska varken tänka bakåt eller framåt utan bara vara i nuet. Det är ett tråkigt svar, det vet jag, men det är det som gjort att jag tagit mig hit där jag är idag. Att jag alltid kört på, alltid gnuggat på. Sen har man såklart alltid drömmen att spela utomlands, den har jag haft sen jag var liten men det tar jag när det känns rätt.
