Nyligen gästade Peter Wahlbeck avsnitt nummer 660 av Kristoffer Triumfs intervjupodd Värvet. Det var naturligtvis ingen normal timme. Här är fem ögonblick som sticker ut lite extra, men hela avsnittet rekommenderas för en alldeles unik intervju.
Om Felix Herngren
Peter:
”Hade jag varit smart i min karriär när det började gå bra för Felix Herngren, så skulle jag blivit kompis med honom. Då skulle man hållit sig till honom, varit hans kompis och fjäskat för honom. Då hade man ju kanske varit en av de här på FLX med bra månadslön. Nån slags co-producer eller vad det kan kallas.
Men då gjorde han den här polisen, Papi Raul. Jag tyckte inte det var så kul.”
Om offerkoftan
Kristoffer:
”Kan vi prata om att se sig själv som ett offer? Tänker du att du gjort det mycket i ditt liv?”
Peter:
”Nja. Det är klart att man haft lite otur och blivit uthängd och så, det skriver jag också om i boken (självbiografin Nästan ett geni).
Jag är en slags b-kändis. Inte c-kändis eller d-kändis, då hade media inte bekymrat sig om att skriva om mig. Är du a-kändis som Pernilla Wahlgren, då får de akta sig för vad de skriver. Men en sån som mig är tacksam att ge sig på. Om man är kaxig och de vet att jag är lite skärpt och allmänbildad. Tycker och tänker högt. Då är det lätt att hugga på mig. Och då blir det till sist att man har lite otur.”
Om pengar
Peter:
”Jag njuter lite grann av att vara pank. Jag är pank! När jag kommer till ett så fint kontor som du har, då tänker jag ’wow… så här skulle jag vilja ha det. Tänk att få vara här. Umgås med kollegor, måla, ha utställningar. Tänk att få vara i så här fin miljö och göra musik…’ Jag håller till i en källare utan vatten och toalett. Där får jag krampaktigt krysta fram halvbra tavlor för att överhuvudtaget kunna sälja till något fan.”
Kristoffer:
”Okej.”
Peter:
”Någon som gillar mig och stöttar mig. Jag kan inte vila på hanen utan måste hela tiden ha mat på bordet. Jag har inte ens en bil, jag hyr!”
Om sin tv-idé om AI-sexdockor
Peter:
”Det finns ju dockor som är precis som människor. Olika hudfärg, de är runda… Min idé är att man ska göra som Fawlty Towers, två lite småkorkade människor som bara gör det här för att tjäna pengar. De öppnar en bordell någonstans på landsbygden med sexdockor. Sen vill jag göra en tv-serie om hur människorna i det lilla samhället tänker kring det här företaget. Hur de här två bönderna presenterar affärsidén för en bank, hur banken är med och finansierar och sen hur kvinnorörelsen är med och protesterar. Du hör ju själv vilken spännande tv-serie.”
Kristoffer:
”Är det lagligt att ha en bordell för sexdockor?”
Peter:
”Det är en väldigt bra fråga.”
Om Johan Glans
Peter:
”Han är mainstream, men han är så himla kärleksfull i sina betraktelser av vardagliga händelser. Och det blir så himla genuint roligt och äkta på något vis.”
