Hur ser en vanlig dag ut i ditt liv i dag?
– Ingen vecka är den andra lik, och det passar mig. Jag är ingen rutinmänniska, utan gillar att göra olika saker. Men det är fortfarande mycket träning, även om det kombineras med andra jobb och projekt. Jag försöker att ha en balans så att jag får gjort det jag vill. Men det är viktigt att avsätta perioder då det bara är fokus på träning och förberedelser, eftersom jag fortfarande har ett tävlingsnummer på bröstet.
Du är känd för din vinnarskalle. Hur kanaliserar du den energin nu?
– Det är en tävling även inom business, med varumärken och allt som händer ute i affärsvärlden. Jag får fortfarande jobba med sport, som att resa som expert med TV2. Det händer alltid spännande saker i livet som motiverar mig.
Men hur kommer du att ersätta alla de kickar du har fått under karriären? Jag tänker på alla rekord och rubriker genom åren.
– Jag tänker inte så mycket på det, även om jag hela tiden blir påmind om saker som hänt under karriären. Jag reser fortfarande runt och pratar om det, men när jag var mitt i det tänkte jag inte på det. Då var jag bara fokuserad på nästa mästerskap eller guld. Det var mycket konflikter på den tiden, inte minst verbala attacker mot Sverige eftersom det var så många tuffa svenska konkurrenter. Jag kan sakna det, och det är roligt att se tillbaka på i dag. På toppen av min karriär pågick det ett intensivt krig mellan Norge och Sverige.
Hur ser du på relationen till oss svenskar i dag?
– Den är väldigt bra. Många saknar hur passionerat det var under min tid, och de flesta tycker att längdskidåkningen är tråkig i dag. Vi har inte de där duellerna som vi hade förut. Jag tror det bidrog till engagemanget när det var en tät kamp mellan Norge och Sverige, det är det tyvärr inte på herrsidan i dag. Däremot ser vi det på damsidan, som under VM i Trondheim 2025 där det svenska damlaget tog hem alla guldmedaljer. Men jag vill se mer krigföring mellan åkarna.
2027 avgörs VM i Falun. Vad krävs för att du ska stå på startlinjen?
– Det krävs en ny nation. Vi får se, jag har en deadline den 1 maj. Då vet jag om det blir en väg mot Falun. Jag skulle gilla att avsluta min karriär där den en gång började, och där jag på något sätt var på topp – i Falun 2015. Det hade varit en cool historia.
Du har pratat om att tävla för Mexiko, vad är statusen där?
– Jag har fortfarande en bra dialog med den mexikanska ambassadören i Norge, och vi har blivit goda vänner, så vi jobbar på det. Det är svårt att få tillstånd när man inte har familjeband i Mexiko, men vi undersöker möjligheterna.
ANNONS
Vad tycker norska folket om att du tävlar för Mexiko?
– De hade tyckt att det var roligt. Vi behöver få liv och rörelse i längdåkningen igen. Många hade nog kommit och hejat i sombrero.
Du fick en egen staty i din hemby Mosvik. Hur var det att se den för första gången?
– Det var en stor dag. Min mamma täckte av statyn, många höll fina tal och solen sken. Det var starkt att stå där och se sin egen staty. Jag blev väldigt berörd.
Jag läste att du flög dit med privatjet. Hur ofta flyger du privat?
– Väldigt sällan. Privatjeten tillhörde mannen som finansierade statyn, och han ville vara med och se avtäckningen. Så vi tog oss dit med privatjet och helikopter. Det gick väldigt fort från Oslo.
Har du några lyxiga vanor annars?
– Nej, jag har inte så många dyra vanor.
Vad är det dyraste du har lagt pengar på, förutom boende?
– Det måste vara klockorna. En Rolex Day-Date i roséguld med grön urtavla, och en Rolex Daytona John Mayer i helguld.
Vad är det onödigaste du har lagt pengar på?
– Klockorna.
Det har blivit ett gäng skandaler genom åren. Du har åkt dit för rattfylla, grov fortkörning och narkotikainnehav. Vilken påverkade dig mest?
– Det var väl när jag krockade i Trondheim, 2014. Det var en bottenpunkt i livet. Det var nio månader till VM i Falun. Motivationen strulade. Jag var på en svår plats i livet där jag kände mig mätt. Det var inte lätt att hitta lusten att lägga ner det arbete som krävdes för att vara världens bästa skidåkare. Men tack vare att jag nådde botten efter kraschen hittade jag tillbaka till den glöd jag hade före VM i Oslo 2011. Och det ledde till att jag gjorde ett superdedikerat jobb tills jag stod på startlinjen i Falun. Det blev ett speciellt år, från botten till toppen i livet.
Var kommer den där destruktiva sidan från?
– Jag var nyfiken på livet och ville göra andra saker. Jag var trött på skidåkningen och festade med kompisar som inte sysslade med idrott. Jag hade helt enkelt levt ett långt liv med tävlingar som till slut gjorde mig sportsligt mättad.
Hur var tiden på rehab?
– Bra, skulle jag säga. Det var efter fortkörningen när jag fick en ganska lång dom. På rehab fick jag äntligen tid att tänka över vad jag egentligen ville med livet, och vad jag ville göra efter karriären. Jag insåg att jag behövde ta tag i mitt liv. Och det är nog tack vare den tiden som jag mår så bra i dag.
Finns det något du ångrar?
– Jag brukar svara nej, för jag tror att saker händer tack vare det liv man har levt. Jag har haft många uppgångar, och ett par riktiga nedgångar, men jag känner att det har gjort mig stark i dag. Visst har jag känt av ett par negativa saker, men på det stora hela är jag väldigt nöjd med mitt liv.
Behövs det fler färgstarka personer inom idrotten?
– Absolut. Färgstarka personer behövs för att skapa intresse och engagemang runt idrotten. Det är det som startar diskussioner hemma i stugorna. Zlatan är såklart en stor förebild. Han är lika underhållande framför mikrofonen i intervjuzonen som ute på planen, helheten är fantastisk.
Stämmer det att du har fobi för lämlar?
– Lämlar, ja. Det var när jag bodde i Meråker som ligger 20 minuter från svenska Storlien, där det var ett lämmelår, och jag fick så många lämlar i skogen och myren som pep och skuttade framför mina ben att jag blev förbannad. Jag förstod inte varför det var så många lämlar, men så fick jag höra att det var ett sånt här lämmelår vart fjärde år, och då blev jag irriterad, men det var inte för att jag blev rädd.
Vad skulle du vilja uppnå de kommande tio åren?
– Jag hoppas att jag är på en bra plats, med projekt och business att ägna mig åt, som gör att jag har en lika spännande vardag som i dag. Jag hoppas jag jobbar med idrott, kanske på tv-sidan fortfarande, men jag utesluter inte att det kan bli en tränarroll också.
Artikeln publicerades ursprungligen hos Cafés syskonsajt King.
