Vi har två goda vänner på besök. De är födda 2004. Vi tittar på film.
Vi gick till videobutiken på hörnet, och de fick välja vilken de ville. De valde Jönssonligan. De har sett den fem gånger men tycker fortfarande att den är fullkomligt jävla fantastisk.
Den spelades in 1981. Samma år som jag föddes.
Det är möjligt att man kanske inte borde bedöma samhälleliga konsumtionsmönster baserat på den komiska stringensen hos två personer som föddes ungefär samtidigt som The Pirate Bay, tycker att pruttkuddar är den i alla detaljer fulländade formen av intellektuell humor och som inte kan sova på tre dygn om de dricker 50 centiliter Julmust.
Men jag måste nog ändå säga att vår soffa just nu är ett ganska brutalt jävla underkännande av hela Svenska Filminstitutets samlade arbetsinsats de senaste 29 åren.
Eller, låt mig säga så här: Om jag hade sagt till två 6-åringar att de fick spela vilket tv-spel de ville i hela världen, och de glatt hade vrålat ”Mega Man på Nintendo 8-bitars!”, då är jag hyggligt säker på att cheferna på Nintendo seriöst hade övervägt att byta karriär.