I helgen provbakade jag och min dotter Momofuku Milk Bars berömda Compost cookies – de heter så för att man kan stoppa i lite vad man känner för i dem.
Det gick till så att vi blandande 225 gram rumsvarmt smör, 200 gram strösocker, 150 gram farinsocker och 50 gram glukos med paddelverktyget och på mediumspeed i ungefär 3 minuter för att sedan knäcka i ett ägg och 2 gram vaniljsessens och köra på nästan max i tio minuter. Detta kallas att vispa smöret och är tydligen superviktigt, det gör att basen blir fluffig och nästan vit och sockret liksom smälter in i fettet så att den färdiga kaken blir knaprig och seg. Sedan vände vi lugnt och stilla i 225 gram mjöl, 2 gram bikarbonat, 1.5 gram bakpulver och 4 gram salt.
I den ena batchen hällde vi i minimarshmallows och den där cornflakes crunchen jag hade över sedan pannacottaförsöket för ett par veckor sedan.
Och i den andra hällde jag i salta pinnar, chips och M&M:s – sinnessjukt jag vet.
Vi scoopade upp smeten med en glassgrej och satte dem i kylen i ett par timmar – tydligen superviktigt det med annars smälter de bara ut på plåten.
Efter det bakade vi dem på 190 grader tills de såg färdiga ut (typ 12 minuter, även om receptet sa 18), lät dem svalna och provsmakade.
Sedan: Trettio minuters sockerchocks-mayhem.
Min dotters utlåtande (eftersom min flickvän inte gillar kakor): Gott!
Jag: Varför då?
Min dotter (irriterat): För att det smakar godis!
Mitt utlåtande: Hade dem antagligen inte tillräckligt länge i kylen så de blev inte så snygga som jag hoppats. Men genialt att ha salta pinnar och chips i – asgott! Dock blev de, liksom Crack pien, alldeles för söta faktiskt. Nästa gång ska jag nog ha i havregryn för att mildra chocken lite.
