Min son och jag utvärderar hans julklappar.
Först ut är den här tågbanan.
Jag tycker att den verkar bra. Inga små delar som kan fastna i halsen och prisvärd kvalitet och bla bla bla bla.
Rent lekvärdesmässigt tyckte först min son också att den var väldigt rolig. Men han gillade inte när jag tvingade en av passagerarna att gå av vid mattkanten för att hon inte hade giltig biljett. Och sen blev han lite sur när han inte fick köra hur han ville för att jag förklarade att det var löv på spåren. Och sen tog vällingen slut i bistrovagnen.
Och sen, när jag höll fast tåget i tunneln och förklarade att vi tyvärr upplevde förseningar på grund av signalfel, då reste han sig upp och skrek och sparkade till en av bänkarna på stationen så att den gick sönder. Och nu sitter han inne i sitt rum och läser nån töntig bok och vägrar komma ut.
Allt som allt kan man konstatera att ett och ett halvt-åringar fan har noll respekt för värdet av realism.
Dessutom inga som helst extrapoäng för att jag sjöng Soul Asylum under tiden. Barn är kulturlösa hedningar.