Hoppa till innehåll

Recension: Smile 2 är en riktigt lyckad uppföljare

Den leende demonen återvänder i den efterlängtade uppföljaren Smile 2. Cafés skräckälskare Jonas Strandberg har recenserat.

2022 landade Smile på biografer världen över och fick ett varmt mottagande. Hooken var väldigt effektfull. En demon som tar skepnaden av leende människor runt dig, och ju längre tid du varit besatt desto mer påträngande blir förföljelsen.

Nu har Smile 2 premiär och frågan är om den lyckas leva upp till förväntningarna från sin föregångare, eller om det är ett klassiskt fall av undermålig skräckuppföljare?

Först och främst undviker den en vanlig fälla, att låta offret från den första filmen återvända i en central roll. Skräckskapare måste förstå att det folk köper en biljett för inte i första hand är en karismatisk överlevare, utan en riktigt bra, ondskefull idé. Här har en tid gått sedan händelserna i den första filmen och alla inblandade är nya ansikten.

Foto: Paramount

Vi följer popstjärnan Skye Riley som har en tragisk historia av missbruk i bagaget, någonting hon nu försöker gå vidare från med en comebackturné runt hörnet. Dessvärre blir hon under den här mödosamma vägen tillbaka smittad av den kusliga leende demonen, vilket inte direkt underlättar.

Smile 2 fångar verkligen känslan av isolering, utsatthet och paranoia. Porträttet av en popstjärna som hela tiden känner sig iakttagen, förföljd och behöver vara på sin vakt är väl gestaltat. Naomi Scott gör rollen med den äran och särskilt snyggt förmedlar hon känslan av den förkrossande misstro en före detta missbrukare oundvikligen drabbas av. Hon blir verkligen en person man bryr sig om på riktigt.

Som en hemskt trevlig krydda hittar vi Jack Nicholsons son Ray Nicholson i en biroll och där får man säga att leendet helt klart går i generna. Foto: Paramount

Jag tycker i regel inte att en skräckfilm ska vara så lång som den här, över två timmar. Det brukar vara svårt att hålla anspänningen vid liv så länge, men det störde faktiskt inte med Smile 2. Filmen är nämligen späckad av en rad väldigt olika skrämseltaktiker och flera scener som får en att rycka till och titta bort. Den gör heller inte misstaget att försöka överförklara hotet, utan håller det så diffust att det hela tiden känns intressant och obehagligt.

Den här filmen var en positiv överraskning och är en riktigt lyckad, obehaglig uppföljare som inte lär göra någon skräckälskare besviken. Se den.

Nyhetsbrev

Varje vecka skickar Cafés redaktion ut de senaste, roligaste och vassaste artiklarna från sajten så du alltid håller dig uppdaterad.