Man kan säga så här:
När jag lämnar min son på förskolan. Och det står tre andra föräldrar utanför och pratar om det här hälsolarmet som gick ut igår efter att ICA kallat tillbaka fler ton korv för att de innehöll farliga bakterier. Och jag inte riktigt kan låta bli att lägga mig i och ställa följdfrågor som ”vad för slags korv?”. Och de svarar ”varmkorv”. Och jag då inte kan låta bli att fråga vad det är för bakterier. Och de då svarar att det är en bakterie som ”kan leda till hjärnhinneinflammation”. Och jag då säger ”lätt värt det!”.
Och de då inte riktigt ser ut att uppskatta det. Och en av dem påpekar att hjärnhinneinflammation faktiskt kan vara livsfarligt. Och jag då harklar mig och tittar ner i marken och säger ”skoja bara”.
Och de andra föräldrarna då börjar prata vidare om korven igen. Och det då plötsligt dyker upp en annan småbarnspappa, med flipflops på fötterna, och frågar vad de pratar om. Och de förklarar. Och han då frågar ”hur mycket korv måste man äta för att riskera att bli sjuk?”. Och någon då förklarar att det ”kan räcka med en enda liten bit”.
Och den här småbarnspappan då tänker efter i säkert femton sekunder, innan han till sist skakar mycket långsamt på huvudet och mumlar ”nä, i så fall är det kanske inte värt det”.
Då känner jag ju spontant att han och jag skulle kunna bli bra vänner. Så kan man säga.
