Vi är på filmfestivalen i Cannes, där du mottar hederspris. Hur viktig är en festival som denna?
– Oerhört viktig. Jag har varit här åminstone åtta gånger, kanske tio. Första gången var 1973 med Dödspolare.
I ditt tacktal talade du om hur viktigt det är att tala om konst, om film och om det som händer i världen.
– Ja. Jag hoppas det ger någon form av intryck. Förhållandena i dag, speciellt i mitt land, är fruktansvärda. Det är helt sinnessjukt.
För några år sedan såg vi dig i Martin Scorseses ”Killers of the flower moon”. Karaktären du spelade är inte helt olik ditt hatobjekt Donald Trump?
– Den killen är som Trump. Jag kunde aldrig tro att Trump är så vidrig som han visat sig vara. Jag hatar honom. Han är genuint dum, han är en sociopat, det är något som är fel med honom. Han har ingen känsla för det som är rätt. Han är sjuk i huvudet.
Innan valet sa du: ”Om Trump vinner igen skulle det innebära slutet, att allt är över.” Känner du så nu?
– Jag vill inte tänka så. Man får inte bli apatisk. Men vi får heller inte vara tysta, vi måste göra våra röster hörda, vi måste demonstrera och protestera. Vi måste ta chanser och riskera att bli trakasserade. Vi kan inte låta busen vinna. Han borde hållas i schack av systemet i vårt land, som borde fungera men som inte gör det längre. De i kongressen måste bestämma sig för om de ska vara rädda för sina väljare eller för Trump och hans gäng. De borde vara rädda för sina väljare, det är då vi kan rätta till det som gått fel.
Du är lite hoppfull ändå?
– Man måste ha lite hopp. Men civilisationer kommer och går. Vi är en ung demokratisk republik. Som barn upplevde jag Hitler, jag trodde det var ett historiskt misstag, men det var naivt att tro det. Vi såg fascismen och Ku Klux Klan, nu sker det folkmord på många ställen runt om i världen. Sådant som man trodde inte kan hända i USA men som vi nog tyvärr måste inse är fullt möjligt.
Trump är en hämndlysten person. Oroar du dig någonsin för din egen säkerhet?
– Jag tänker naturligtvis alltid på det, men jag är för gammal för att oroa mig för mycket. Jag ser på Rubio när han sitter där när de gav sig på Zelenskij. Han har tidigare sagt sig stödja Ukraina och nu bara sitter han där. Vad säger han efteråt till sina barn och sina barnbarn? Det kommer inte att glömmas. Historien glömmer inte. Se på vad som hände McCarthy. Något kommer att hända som får folk att inse hur absurd situationen är.
Känner du dig ensam om dina åsikter i Hollywood?
– Nej, det finns många som känner likadant. Även jag har tonat ner mig. Men det kommer mer och mer protester. Något kommer att hända. Merparten av amerikanerna vill inte ha en diktatur. De förstod inte vad de röstade på. De stora filmbolagen, de oroar sig för Trumps vrede. Och där måste de välja: Ska de lyda eller säga ifrån? Att universiteten sätter ner foten är viktigt. Det ger människor ryggrad.
Du fyller 82 i år. Tänker du mycket på att bli gammal?
– Jag ÄR gammal.
Finns det några fördelar med att bli äldre?
– Om jag ska gå nedför en trappa kommer folk och vill hjälpa mig. Jag är äldre men jag känner mig i rätt bra form även fysiskt. Och jag hoppas det varar för evigt, men det gör det inte.
Om du sätter på tv:n och någon av dina filmer visas där, stänger du av eller fortsätter du titta?
– Kommer jag in i ett rum och någon av mina filmer står på är jag helt fine med det, men jag sätter mig inte ner och tittar.
Jag tycker ”Gudfadern 2” är den bästa film som gjorts. Vad tycker du om den?
– Jag är inte kvalificerad att svara på det. Jag förstår varför många tycker det. Och jag är glad över att ha gjort den. Den förändrade mitt liv.
Vilken är historiens bästa film, enligt dig?
– Det överlåter jag åt filmkritikerna att svara på.
Finns det någon filminspelning som du minns särskilt?
– Många. Gudfadern 2, förstås. Stor produktion, mycket imponerande. Och Once upon a Time in America såklart. Jag hade också väldigt kul när jag gjorde Midnight Run.
Skulle du vilja att dina barn blev skådespelare?
– De får göra vad de vill, bara de hittar sin plats i tillvaron. Det finns fler möjligheter i dag, men det är också tuffare än någonsin därute. Inte minst i filmindustrin.
Är det tuffare i dag att hitta jobb som skådespelare?
– Kanske. När jag var ung gjordes det en hel del independentfilmer. Många drog till Los Angeles och gjorde tv-serier, och om piloten blev en succé så skrev man på ett sjuårskontrakt. Det är många år av ens karriär och man riskerar att bli känd för bara den rollen. Vi NY-skådespelare var rädda för att åka till LA och fastna.
Vad fick dig att välja skådespelaryrket från första början?
– Jag visste redan vid tio års ålder att jag ville bli skådespelare. Sen höll jag på fram och tillbaka. Mina föräldrar sa bara: ”Vill du bli skådespelare, varför inte – testa.”
Kommer du ihåg ditt första biobesök?
– Min pappa tog mig till 42nd street och vi såg en Jean Cocteau-film, svartvit, jag minns inte titeln. Kan ha varit Beauty and the Beast.
Ditt samarbete med Martin Scorsese är ett av filmhistoriens mest framgångsrika. Hur började det?
– Vi växte upp i samma kvarter. Det var ett mycket lyckligt sammanträffande, även om vi tjafsade mycket med varandra på den tiden. Och det fungerar fortfarande lika bra när vi arbetar tillsammans. Vi har gjort tio filmer ihop, ett fantastiskt samarbete. Jag är väldigt lycklig över det.
Har ni några projekt planerade framöver?
– Inte just nu, nej.
Du har själv regisserat, men det var länge sedan nu. Vad beror det på?
– Jag har inte hittat något material som gjort mig tillräckligt intresserad för att sätta mig i registolen. Att regissera tar tid och ork. Men det kan bli mer, vi får se.
Du är en av världens bästa och mest hyllade skådespelare. Hur är det när du kommer till en inspelning och möter nya skådespelare? Blir de rädda?
– Jag är där för att göra mitt jobb, och jag gör det inte tufft för någon. Det viktiga är att jobbet blir gjort, och efter några dagar brukar allt vara lugnt. Jag kan själv fortfarande känna mig lite nervös första dagen på en inspelning.
Stämmer det att du aldrig är på sociala medier?
– Ja. Jag vill inte veta. Den här tillgången till alla åsikter, det skadar människor. Barnen blir deprimerade. Vad ska det tjäna till? Jag vill inte vara en del av det, och det behöver jag inte heller vara. Jag läser hellre en bok.
Vad läser du just nu?
– En bok om den tyske regissören Pabst och hur han svaldes av nazismen. Hur gick det till? Vad säger det om i dag?
Namn: Robert De Niro
Yrke: Skådespelare
Ålder: 81 år
Familj: Partnern Tiffany Chen och sju barn
Filmer i urval: Mean Street, Gudfadern II, Taxi Driver, The Deer Hunter, Tjuren från Bronx, Once Upon a Time in America, Maffiabröder, Heat, Killers of the Flower Moon. Aktuell: Som mottagare av årets heders-Guldpalm under filmfestivalen i Cannes.
Artikeln publicerades ursprungligen på King.
