BVC-sköterska: Jaha, och hur går det med bajsandet?
Jag: Va?
BVC-sköterska: Bajsandet.
Jag: Du menar för vår son nu eller?
BVC-sköterska: (Med synnerligen tveksam blick) Ja…
Jag: Jo. Det går väl bra. Eller, det beror ju på hur du menar. Alltså. Jag vet inte riktigt egentligen.
(Tystnad)
Jag: Kan du ta om frågan?
BVC-sköterska: (Harklar sig) Jag menar om ni till exempel har märkt att den blivit mer regelbunden den senaste tiden.
Jag: Jahaaa. Jajaja. Jo för fan. Du vet, i början bajsade han ju hejvilt överallt men sen körde vi det där gamla tricket att vi gnuggade hans nos i det, och då lärde han sig.
(Lång tystnad)
BVC-sköterska: Hur menar du nu?
Jag: Ja…du vet…som man gör med hundvalpar. Så att de lär sig liksom.
(Jag flinar. BVC-sköterska flinar inte.)
Jag: Det var ett…skämt. Alltså.
(Tystnad)
Jag: Vi har inte gnuggat hans näsa i bajset. Alltså.
(Tystnad)
Jag: Det hade ju varit helt sjukt.
(Tystnad)
Jag: (Harklar mig) Jag kanske ska gå och ta en kopp kaffe så länge så kan du och min fru prata om det här lite mer i detalj?
BVC-sköterska: Det hade kanske varit bra. Ja.
