1. Proteinet är tillbaka, baby!
Efter ett växtbaserat årtionde blev 2024 året då köttätarna slutligen slog tillbaka.
Det började lite försiktigt med att ett gäng forskare, dietister och tränare antydde att även om vegetarianism kanske är ett fint ideal, är det inte nödvändigtvis det bästa för din hälsa. Faktum är att om du vill komma i form så gäller väl ungefär samma saker som det alltid gjort: träna konsekvent, ät den kalorimängd som passar dina mål och få i dig tillräckligt med fiber och protein.
”BORING!”, utbrast en samlad mänsklighet och började, som alltid, att leta efter snabba trix och enkla lösningar.
Fienden denna gång blev fröoljor, ”antinutrienter” och mässlingsvaccinet och vips var den dummaste hälsotrenden sedan åderlåtningen född. Denna nya rörelse bestod av ett brokigt gäng antivaxxare, karnivorer och MAHA-mammor endast enade kring sin kärlek till Joe Rogan, råmjölk och benbuljong. I Trumps nya USA gick det (naturligtvis) så långt att en av dessa konspirationsteoretiker, Robert F. Kennedy Jr, blev hälsominister.
Så vad kommer detta paradigmskifte innebära för hur vi äter?
För det första är det kanske läge att börja investera i betablockerare och statiner – även om det antagligen kommer dröja ett årtionde innan utdelning.
De lite mer närliggande konsekvenserna tror jag blir en fortsatt omvärdering av protein och då inte minst för dem som behöver det mest: pensionärerna. Åldersrelaterad förlust av muskelmassa är real och alla de 60-plussare som plötsligt börjat styrketräna behöver något att snacksa på.
Företaget ProPud har redan lanserat en proteinbar med smak av kolasnittar och jag förutspår ännu fler produkter i samma linje, kanske i form av vassleproteinpulver med smak av finska pinnar och Werthers original eller varför inte proteinbars med smak av marmeladkulor, romerska bågar och mandelkubb?
2. Vi börjar ångestbaka igen
Ända sedan andra världskriget har USA varit som en styvfar för oss i Europa. Kanske lite irriterande ibland, auktoritär och självgod, men i grunden en välvillig gubbe med gammeldags cowboymoral som vi vet har vår rygg när det väl gäller. Men vad som hänt de senaste månaderna är att vi plötsligt fått en ny, totalt opålitlig plastpappa som redan första kvällen blev helt galen och skickade oss till vårt rum utan någon mobil!
Så hur kommer USA:s plötsliga omfamnande av Putin och långsamma glidande mot diktatur egentligen innebära för vårt ätande? Vi har redan börjat se bojkotter mot allt amerikanskt (spridda, så klart, på amerikanska datorer, telefoner och sociala medier). Folk märker ut amerikanska mavaror i närbutiker, häller ut amerikansk sprit på barer och Five Guys-hatet är ett faktum.
Kommer detta att innebära att vi vänder oss mer mot våra grannar i Europa för inspiration och överger hamburgaren för holländsk bitterballen och börja dricka gammeldansk istället för bourbon? Kommer vi börja glorifiera kanadensisk kultur och istället för att kalla Hornstull för ”Sveriges Brooklyn” kalla det ”Sveriges Yorkville” efter det hippa området i Toronto (som jag än så länge var tvungen att googla upp).
Ja, kanske. Men främst tror jag att vi kommer börja ångestbaka igen.
Senast vi brottades med samma slags ovisshet var nämligen under pandemin då man såg ett sådant stort uppsving för bakintresset att det till och med fick ett namn: ångestbakning eller ”procrastibaking”, vilket professorn i psykologi Tim Pychyl beskrev som ”en undermedveten strategi som får oss att känna oss omhändertagande och i kontroll samtidigt som det distraherar oss från en oviss framtid”. Jag förutspår att 2025 är året då surdegen slutligen får sin revansch och slutar vara ett skällsord och istället blir en socialt accepterad form av ångesthantering, likt KBT eller djupandning.
Kanske kommer det till och med anses attraktivt att lukta lite jästigt samt ständigt gå omkring med en mjölig t-shirt och intorkad deg runt naglarna?
3. Vi äter ännu mera skitmat
Ekonomin har så klart alltid påverkat hur vi äter och så även just nu. Vissa krogar har det till och med kämpigare än under pandemin och frustrerade konsumenter anordnar bojkotter mot matjättarnas skenande matpriser (trots att de inte alltid blir så långvariga eftersom de flesta av oss glömt att köpa hem mjölk).
Kanske är det därför läge att omvärdera maten. Istället för att låta det vara en utgiftspost strax under mobilen och Thailandsresan, låta den vara den största kostnaden efter boendet. I början av 50-talet lade ett svenskt hushåll cirka 33 procent av sin disponibla inkomst på mat medan den siffran år 2024 sjunkit till 13 procent.
Mindre grönsaker, mer skräpmat
Kanske är det äntligen dags att vi gör som vi foodisar har sagt i alla år och börjar laga riktig mat, från grunden, med närodlade råvaror när de är som allra godast och billigast. Att vi skippar svinnet. Använder hela djuret. Börjar safta, sylta, lägga in, baka och yada yada. Kanske är de skenande matpriserna helt enkelt ett tillfälle att äntligen börja ägna oss åt en mer hälsosam, hållbar mathållning? Men… nej. Antagligen inte.
För senast man såg en liknande prisökning, år 2008 och 2011, innebar det snarare att vi började äta ännu sämre. Vi åt mindre frukt och färska grönsaker samtidigt som vi stoppade i oss ännu mer näringsfattig, kalorität skräpmat.
Läs även:
