Fredrik Backman

Hörrni. Ni är ju några stycken som har hängt med den här bloggen ganska länge nu. Några, närmast ofattbart nog, ända sen den här bloggen var den här bloggen, faktiskt. Och förutom att i all rimlighet försiktigt ifrågasätta er prioritering av tid undrar jag nu därför om jag skulle kunna få utnyttja detta faktum till … Continued

Igår. Jag kommer hem. Jag: (Tittar på min fru och vår son, som sitter i soffan och skramlar med en uppsättning leksakskastruller) Vad gör ni? Min fru: (Lite för entusiastiskt) Vi lagar mat! Jag: Okej. Min fru: (Otåligt) Ska du inte fråga vad det blir för något? Jag: Vad…blir det för något? Min fru: (Gestikulerar … Continued

Min fru läser min blogg. Tittar på den här bilden: Min fru: (Ytterst skeptiskt) Vad…är det där? Jag: Det är min klocka. Och det där är verktygen N använde för att laga den. Min fru: Det där är hans…verktyg? Jag: Visst är det sjukt? Han är typ Doktor House, fast för klockor! (Tystnad) Min fru: … Continued

Ni vet när det är alla hjärtans dag, och man i ett vad man i efterhand bara kan beskriva som ett ögonblick av fullkomligt sensationellt bristande omdöme lovar att ens fru ska få bestämma restaurang. Och hon väljer den lokala fiskrestaurangen. Och man inte vill hålla på och bråka om det och förstöra hela kvällen, … Continued

Några av er minns kanske att jag skrev en krönika för inredningsmagasinet Residence den här månaden. Den handlade nu kanske inte så mycket om inredning för att vara i ett inredningsmagasin, förstås, men det är ju lite grundprincipen när man anlitar mig att man konsekvent aldrig får det man betalar för. Hur som helst: De … Continued

Jag vet att det är alla hjärtans dag. Jag har köpt blommor. Till både min fru och till min vän N.

Jag kommer till kontoret. Min vän och kontorskollega N är redan här. För första gången på jag vet inte hur länge. Först tvingar han mig att ta av mig skorna utanför dörren. Eftersom det är ”slaskigt” ute och vårt kontor tydligen ”inte är ett fotbollsomklädningsrum”. Sen skäller han ut mig i tio minuter för att … Continued

Ja. Ni vet ju hur det är. Man har ju en del sociala ovanor. Saker som man gör på ren reflex, och som man trots att man begriper att de förmodligen driver ens omgivning helt Ari Gold inombords ändå inte tar tag i och slutar med. Trots att man vet mycket väl att när någon annan … Continued

Medan jag utsattes för dumplings igår lagade två tappra läsare på annat håll tydligen för-ätar-lasagnen istället. Enligt recept. Nästan.

Ni vet när man hamnar i ett samtal med folk om hypotetiska situationer. Och så säger någon ”vad är det första du skulle göra om du blev ekonomiskt oberoende?”. Och då svarar man att man skulle låta specialbygga ett kylskåp som vrålar ”Challenge accepted!” åt en varje gång man öppnar det. Och då skrattar alla. … Continued

But I will have my ätardag. In this life or the next.

Jag skiter i om dumplings är jättetrendigt. Saker som tillagas genom vattenånga är inte mat. Det är deg som har bastat. Vi hade lika gärna kunnat laga mat i ungarnas leksaksspis.