Fredrik Backman

Ja. Några av er tog ju så att säga tillfället i akt under förra blogginlägget att recensera den nya bylinebilden. Och låt oss enligt god diplomatisk tradition beskriva de direkta reaktionerna som…tja. ”Blandade”. Det är en jobbig tid för oss alla. Låt oss inte hyckla kring detta. Men eftersom mitt inflytande över sajtens grafiska profil … Continued

Jo. Jag vabbar ju idag också. Eller, ja, ni vet. En sorts vab, i alla fall. Förskolepersonalen lyssnade inte ens färdigt när jag ringde idag. Jag kom till ”sjuk” och då sa de ”OKEJ!!!” och la på luren. Det känns som att vi har strömlinjeformat vår kommunikation där, måste jag säga. Nu ska jag i … Continued

Visst. När jag ringde till förskolan och sjukanmälde vår son imorse, och personen i andra änden frågade vad han var för slags sjuk, och jag inte helt engagerat svarade ”nämenduvet det är väl typ Ebola ser det ut som.” Då borde jag kanske eventuellt ha kontrollerat först om personen i andra änden var vikarie. Det borde jag … Continued

Vår son är sjuk idag, så jag är hemma och vabbar igen. Det är förstås ett gemensamt beslut av hela familjen. Min fru hade en lång rad viktiga möten idag, men erbjöd sig ändå att avboka dem och stanna hemma om jag hade något ”brådskande på jobbet”. Hon försökte verkligen hålla sig för skratt när … Continued

En av många anledningar till att det är ett dåligt läge att börja dividera om räkningen med personalen på bilverkstaden som precis har servat din bil är att de vid minst ett tillfälle det senaste dygnet har suttit i den med motorn igång. Så de vet att du har Dixie Chicks-vecka.

Om han någon gång, någonsin, var som helst i världen och tiden, nu eller framöver, snart eller senare, imorgon eller om hundra år, tittar på sin pappa och säger att det inte finns någon i universum han hellre vill vara i samma lag som än sin pappa när det är dags att spela familje-Pictionary. DÅ … Continued

Men jag har ju aldrig riktigt fattat det där med andra småbarnsföräldrar som håller på och gnäller om att ”guuud vad det är jobbigt att natta en 2,5-åring, igår tog det två TIMMAR!”. Det händer liksom aldrig i vår familj. Jag somnar tio minuter in i första boken. Max.

Imorse skulle jag, som vanligt, lämna min son på förskolan. Det gick, i vanlig ordning, både bra och dåligt. Kan man säga. Eller, jo, själva lämningen gick förstås alldeles utmärkt, det var ju inte det. Men det kan väl hända att jag som allra hastigast råkade kasta ur mig ”ska du vinka till pappa vid … Continued

I bil med god vän. God vän: Så du snodde skorna? Jag: Nej. För helvete. Lyssnar du inte? God vän: Jo. Du stal skorna. Jag: Men vafan! De har ett skorum säger jag ju. Där alla ställer sina skor. Och jag var astrött och hungrig och hade precis hämtat grabben på barnpassningen. Och då hade … Continued

Själv kommer man från en generation där man minns hur det var att ha två tv-kanaler. Totalt. Man minns första vhs-spelaren. Man minns när tv3 startade. Man minns när man satt och tittade på serier man inte ens gillade bara för att man ville se reklamen. Man minns testbilder och svt-klockor. Man minns hur det … Continued

Ibland träffar jag människor i mediebranschen som frågar var jag brukar sitta och jobba. När jag förklarar att jag delar kontor med min vän N, som också skriver, brukar de nicka exalterat och säga saker som ”guuud vad härligt! Att kunna INSPIRERA varandra! Att liksom få ha ett kreativt BOLLPLANK hela tiden under skrivprocessen!”. Och. … Continued

Barn är jävligt svåra. Jag vill bara säga det först av allt. De är sjukt mycket mer komplicerade än man tror. De har liksom en helt egen rationell mental kedja mellan orsak och verkan. Deras hjärnor funkar…annorlunda. Och rent retoriskt är de fan slingriga små rackare. Det tror man inte först, men de är som … Continued