Magda Gad

  Mitt hjärta har skälvt hela veckan. I går höll det på att kollapsa. Hela världens tyngd föll över min bröstkorg och marken var inte längre hel. Min älskade Gloria stod framför mig med hängande huvud, ville först inte titta upp och sa sedan: – Jag har svårt att se. * * * Över hennes vänstra … Continued

Det är morgon. Regnet faller från grå himmel. Jag sitter i köket i Monrovia och finner en stunds vila. Det är hustaken nu, den korrugerade plåten, de dammiga gatorna som är våta. Inte mina ögon, inte mina kinder. Liksom regnet faller har tårarna fallit. Precis när jag andats död, varit i död, levt i död. Funnit … Continued

Det luktar sött och skit. Stickande. Runt hörnet står en lastbil. I den ligger det hundra lik. Oidentifierade, mördade kroppar som väntar på en massbegravning. Innanför dörren finns två kylrum. Ett fungerar inte. Det andra fungerar knappt. De är också fulla av lik. Utanför dörren ligger kroppar som obducerats samma morgon. Skallarna och bukarna har … Continued

Klockan är efter midnatt. Vi står på ännu en grusväg. En kropp skymtar i mörkret. Ännu en kropp på en gata. En ung kropp. Jag måste bläddra igenom mina anteckningar för att räkna. Räkna vilket offer det är i ordningen. Vilket offer i ordningen det är för denna lördagsnatt i San Pedro Sula. Ännu ett … Continued

– Kom nu, vi måste åka, de kan ta fram machetes, säger vår fixare och drar i min arm. Liket har stoppats in i bårbilen. De gula bevisskyltarna hastigt plockats bort. De anhöriga rev sönder avspärrningsbandet när trebarnspappan bars ut. De vill inte att kroppen transporteras iväg. Solen har gått ner, folkmassan rör sig men jag … Continued

Den här staden luktar av två saker: Död och pengar. Likdoften i San Pedro Sula är den värsta jag känt någonstans på jorden. Det är som i ett instängt rum där man inte har haft möjlighet att vädra. Någon ny luft har inte kommit in. Staden har mättats med lik. För första gången har jag instinktivt … Continued

Flyget till Amsterdam var så gott som fullt. Flyget till Panama var så gott som fullt. Flyget till San Pedro Sula var inte fullt. Det var inte halvfullt. Det var nästan tomt. Och nedsläckt. Flygvärdinnan tittade frågande på Niclas när han undrade om det skulle bli mycket folk på flighten. Jag halvsov liggande över två säten. Jag gillar att flyga och … Continued

Jag har aldrig sett så sargade kroppar som i Honduras. Världens farligaste gäng – Mara Salvatrucha och Mara 18 – krigar med varandra om kontroll över områden och kokainmarknaden. Mördandet av konkurrerande gängmedlemmar – eller de egna, om någon bryter mot reglerna – blir en tävlan i vem som kan vara mest brutal. Det ena gänget kväver några tonåringar … Continued

Fråga mig inte var jag är. För det har jag inte riktigt fattat. I min näsa har jag lukterna från Monrovia. I öronen takfläktarna från min lägenhet på 11th Street. Framför ögonen har jag ett nattmörkt Stockholm. I hallen har jag en väska som ska fyllas med saker som jag behöver ha med mig västerut … … Continued

Min älskade unge har börjat skolan. Hon går på African Dream Academy, en privatskola som följer samma standard som den amerikanska läroplanen. Det tar bara fem minuter att gå hit från Glorias hus, från ”the Swedish Embassy”. Hon är tyst och blyg, lilla Gloria. Tillsammans med andra barn blir det tydligare. När jag ser henne, längst … Continued

Det har inte kommit några ord från mig sista veckan. Orden har varit slut. För första gången har jag inte kunnat skriva om det jag varit med om. Det hände något för en vecka sedan. Något som jag kommer bära med mig för alltid. Jag kommer bära det som ett ärr i mitt hjärta. Ett ärr som alltid kommer … Continued

Klockan är strax efter tio i Liberia. Mörkret är kompakt. Generatorn står och slår. Stearinljuset flämtar. Jag lyfter händerna från tangentbordet och säger till min vän: – När jag kom hem från östra Kongo var jag beredd att dö. Om det skulle ha fått stopp på det som händer där så hade jag varit beredd att … Continued