Magda Gad

Till den här delen av West Point, den största slummen i Liberia, en plats där bara mardrömmar blir verklighet, kan man inte gå ensam. Jag har gått till den knarkarkvart jag brukar besöka i en annan del av staden och bett bossen där, Generalen, att hjälpa mig. Han har lovat att fixa min säkerhet och … Continued

Princess, Patience och Beatrice säljer sex på en gata i centrala Monrovia – Vem är du? Vad vill du? Varför pratar du med tjejerna? Du måste förstå att det finns nivåer här. Killen som trycker upp sin haka mot min i mörkret har ett vitt urringat linne och aggressiva bröstmuskler. Han säger att han heter … Continued

I går var en stor dag för mig. Jag har ju alltid vetat att det är något stort med barn. Fast jag har aldrig haft barn. Inga egna barn. Har aldrig haft någon som kallar mig mamma. Har aldrig kunnat säga att ”det här är min dotter” eller ”det här är min son”. Har aldrig … Continued

Det är en vanlig, het, myllrande eftermiddag i en förort till Monrovia. Jag säger till James: ”Stanna här jag måste köpa bananer”, och han bromsar in och jag hoppar ur bilen i en dammig vägren. På en träbänk bredvid det enkla fruktståndet sitter en kvinna med en blick som gör ilande ont, så där som … Continued

Det här är barnen som ingen vill ha. De är precis som andra barn. De ser ut som andra barn och har samma känslor och drömmar och behov av att leka och lära och krypa upp i en famn och känna sig trygga. Men de här barnen är inte som andra barn.  För ingen vill … Continued

Jag är hemma nu. Jag har inte fötterna i snöslask. Jag har fötterna i het sand och över mig sträcker sig palmerna som skyddande armar och vågorna slår in och berör varje millimeter av mina sinnen. Känslorna är inte begravda någonstans långt därinne, som i en frys som kommer tina någon gång till våren, utan … Continued

Jag får väl skylla det på mina föräldrar. Främst på min mamma. Som alltid sagt: ”Det bästa jag vet är att packa en väska och åka till en flygplats.” Det är det bästa jag vet också. Och jag har ju gjort det så många gånger nu. Många gånger varje år. Men den här gången är … Continued

Många barn i Liberia kommer inte gå till sin första skoldag. De har förlorat sina föräldrar. Sina familjer. De har själva haft ebola. De är lämnade kvar utan ingen och inget. Många av sakerna i deras hem har bränts, för att döda viruset. Myndigheterna tror att minst 2 000barn har blivit föräldralösa under epidemin. … Continued

Jag åkte en gång till östra Kongo för att leta upp en fiende. Den fiende som ligger bakom världens största och mest osynliga krig. Den fiende som använder barnsoldater, har slavar i gruvor och våldtar över två miljoner flickor och kvinnor. * * * När jag kommer dit träffar jag Mwamini. Jag har aldrig glömt … Continued

Du har råd med ditt kokain. Du kanske är journalist eller mäklare eller snickare. Du har jobbat hårt. Det kostar inte mer än 800 kronor eller kanske 1 200kronor om du ringer på fel tid. Men det är okej. Du har jobbat hårt. Hämtat ungarna på dagis. Suttit i möten. Nu vill du stänga … Continued

Filmen American Sniper drog nästan in en miljard kronor under första bioveckan i USA. Den handlar om Chris Kyle, amerikansk Navy Seal och prickskytt som har dödat flest människor i hela den amerikanska militärhistorien. Chris Kyle har dödat 255 människor. Män, kvinnor, barn. 160 har bekräftats av Pentagon. En psykolog sa en gång till honom: … Continued

Jag vet ingenting om David Sakei. Jag vet ingenting om hans liv. Det enda jag vet om David Sakei är hur han dog. Och det kommer jag aldrig att glömma. * * * Men mina sinnen vill glömma. Sinnena vill glömma värmen. Hur varm morgonen är och hur svetten rinner under skyddskläderna och hur det … Continued