Magda Gad

Jag önskar att jag kunde ta med dig till stranden i Monrovia. Vi ska sitta under palmernas svalkande armar. Lukta på det salta havet. Lyssna på vågorna som har färdats hela vägen från Brasilien. Det kommer få dig att känna dig liten. Kanske kommer du inte våga bada. Det är så här i Monrovia. Ingen … Continued

Det sägs att folk inte bryr sig om människor i Afrika. Det är inte sant. Det har jag bevis på. (Ett sådant ser du på bilden ovan.) Däremot finns det många som inte bryr sig om fattiga och slaktade och utsatta människor – runt om i världen. Men det är inte ”folk” som gör detta. … Continued

De kommer förr eller senare. De sömnlösa nätterna. Inte längre tid hemma. Inte längre tid borta. Däremellan. I skarven. I skarven mellan de två världarna. * * * Jag tänker på den där skarven som det där hålet som Alice i Underlandet trillar ner i. Ovanför hålet finns den här rena, trygga världen. Världen där … Continued

Så många drömmar hon hade, den där lilla tjejen. Så bestämd över hur livet skulle bli. Vad som skulle uträttas. Har jag gjort henne stolt? Nja. Hon skulle nog titta på mig, lite envist, allvarligt – för att sedan såga mig vid fotknölarna: – Du har inte ens varit i Mogadishu. (Hon gillade konstiga ortsnamn redan då.) … Continued

Om man är liten. Om man är liten och ingen mamma och pappa har. Om man är liten och ingen bryr sig om en. Om man är liten och den enda som hållit en i handen är döden. Då kan det vara skönt att ha en liten kompis att hålla i handen. * * * … Continued

17-årige Jefferson sköts ihjäl med elva skott i sitt hem, den 31 maj 2014.  En psykolog vet inte hur lik luktar. Därför är det meningslöst att gå till en psykolog. Det går ändå inte att beskriva sina upplevelser för någon som aldrig varit i en katastrof. Har man inte varit där förstår man inte. Det … Continued

Trygg kan ingen vara. Det är den bild man får av barnen i Liberia. De växer upp i ett krigsskadat land. Ett korrupt land. Ett av världens fattigaste länder. Ett land som knappt hunnit resa sig från 14 års inbördeskrig när de drabbas av världens hittills allvarligaste ebolaepidemi. Det är väl inte konstigt om de … Continued

Visst ser det skrämmande ut. Katastroffilmer som ”Outbreak” har aldrig varit närmare verkligheten. Men hur stort är hotet från ebola egentligen? För västvärlden är svaret enkelt: Inget hot alls. * * * Ändå angav en majoritet svenska ungdomar i en undersökning i höstas att det de är mest rädda för av allt är ebola. Hjälparbetare … Continued

Jag känner mig maktlös varje dag i Liberia. Jag träffar ebolaarbetare som inte får lön trots att miljarder flödar in i landet. Jag träffar sjuka som dör för att de inte får vård. Jag träffar barn som svälter. Jag känner maktlöshet och jag känner mig arg och jag får kämpa för att hålla hoppet uppe. … Continued

Kvinnorna finns inte längre. Men bilderna av dem finns. Bilderna av när de dog finns. De finns bakom Mitchells ögonlock. * * * – Jag tycker inte om det här jobbet, säger han. Rösten låter som Morgan Freemans. Han ser också ut som Morgan Freeman. Blicken är faderlig, kinderna mjuka, det löper som ett band … Continued

– UN? United Nations? Nej, nej! United Nonsens! En man från UNMIL, FN-styrkan i Liberia, ligger på rygg vid poolen. Han är brun som en pepparkaka och klädd i Speedos. Med leende ögon, som för länge sedan gett upp annat än att charma damer, berättar han om hur hans land byggt polisstationer i Liberia. Polisstationer … Continued

Jag frågar aldrig Dennis hur många han har dödat. Jag tittar på hans händer. Handflatorna är hårda som om de gnidits mot stål. Jag tittar på hans händer och undrar hur många han har dödat. Men jag frågar aldrig. Jag vet att det är många. * * * Ändå undrar jag. Hur många hinner man döda … Continued