Magda Gad

Att jobba i Liberia är att kastas mellan extremer. Från sorg som vrider om dig så hårt att du önskade att ditt hjärta hade ögon som du kunde blunda med när smärtan stiger till det outhärdliga.  En sådan händelse var jag med om i förmiddags. Min själ är inte redo för att berätta om den … Continued

När jag kom ner på stranden i dag var solen formad som en perfekt rektangel. En röd rektangel som gömde sig mellan två raka moln. Jag stannade upp i sanden och jag tittade på det magiska och jag lyssnade på havet och jag visste att det var rätt. Det beslut jag just tagit var rätt. … Continued

Vart tar dina pengar vägen i katastrofer? Jag ska vara ärlig med en sak: Folk härnere skrattar åt att Sverige har skänkt så mycket pengar till kampen mot ebola. Medan andra länder har hållit igen har Sverige öst ner pengar – över en halv miljard kronor. Till ett land som redan före ebola hade väldigt … Continued

Efter att ha sett en baby dö är det här det sista man vill se – en baby som är sjuk. Den här lilla tjejen skrivs in av sin mamma på en ebolaklinik. Om provtagningen visar positivt resultat är hennes chanser att överleva minimala. Då måste mamman lämna ifrån sig sitt barn, det kommer bli omhändertaget … Continued

Barbara är inte orolig för sjukdomar. Hon har kondomer i behån. Däremot oroar hon sig för sin säkerhet. Hon har blivit slagen, bestulen och våldtagen.  Det kostar 15 kronor att ligga med Barbara. Hon vill att vi pratar snabbt. Hon har precis rökt ett kvarts gram kokain och måste ut på gatan och jobba. Hon … Continued

Rebecca förlorade sitt enda barn i dag.  Barnaktuen i Monrovia är full av liv. Inifrån salarna hörs bebisskrik, mammor i färggranna tyger böjer sig över de små händerna och fötterna, ömmar med blickarna och byter blöjor och vyssjar. ”Såja min lilla, allt ska bli bra.” Från väggarna tröstar glada seriefigurer, målade med stora näsor och … Continued

Galen bild … jag bjuder på den, i dag var vi två riktigt glada tjejer! När jag mötte Miatta i november satt hon i ett mörkt betongrum med en trasig madrass på golvet i samhället Tubmanburg i västra Liberia. Hon var hålögd, orkade knappt stå rak, armarna var fulla av blåmärken och hon hade en … Continued

När jag träffade Gloria i november hade hon förlorat sin mamma, pappa, mormor och fem syskon i ebola – allt på två veckor. Hon hade varit sjuk själv också och sett många människor blöda och torka ihjäl inne på kliniken, ett av liken som låg bredvid henne en hel natt var hennes bror. När hon … Continued

  Man byter om till shorts och flip flops. Man tar av sig sina flip flops och går längs stranden. Man går ut i havet och struntar i att shortsen blir blöta. Man går tillbaka i sina egna fotspår. Man upptäcker efter ett tag att fotspåren redan spolats bort. Att inget av ens promenad finns … Continued

 Marie Tamba, 15, bärs ut från sitt hus där hon dog i ebola kl 20 i går kväll, dagen före Lucia.    Jag har varit i Monrovia mindre än 13 timmar när jag står framför ett lik. Det är den sortens lik man inte vill se. Ett barns lik. En liten flicka. – Min brorsdotter … Continued

  Det är som att landa i en svart sopsäck. Inte ens vingen syns. Inte ett enda ljus från miljonstaden. Bara skramlet från hjulen som fälls ut skvallrar om att vi snart ska ta mark. * * * Vi rycker snabbt ner väskorna och kliver ut i mörkret – vi som i enstaka liberianer, en … Continued

  Jag som trodde att jag skulle åka ensam till Liberia. Det ska jag inte! * * * Det började kl 10 i morse. Då kom en helt främmande person hem till mig med gosedjur. Sedan har det fortsatt. Hela dagen. Vad jag nu har framför mig har jag känt till ett tag. Att det … Continued