Magda Gad

Att vara i Monrovia är som att vara på en annan planet. Planeten Monrovia. Av temperaturen att döma är det en planet nära solen. De flesta vill aldrig lämna den heta asfalten på Sinkor street mitt i staden. Lämnar man Sinkor kommer man till helvetet. Helvetet som breder ut sig i gränder mellan korrugerade plåt. … Continued

– Åk hem till ditt land och berätta! Berätta vart alla miljarder tar vägen! skriker Mardea åt mig. Mardea är den riktiga hjälten i den här historien. I historien om ebola. Mardea får ingen lön. Mardea bor inte på lyxhotell, som majoriteten av den svenska insatsen. Mardea åker inte ner till Liberia en månad och ”jobbar med ebola” … Continued

Det går inte bra. Det går inte bra för Bendu. Hon möter döden, ensam på ett betonggolv bakom en trädörr. * * * Utanför dörren har många olika team kommit och frågat hur det är med Bendu. Smittspårare, utredare, ambulansförare. Alla dessa jobbar med ebola. Ingen av dessa kan göra något för Bendu. Bendu har … Continued

När jag var liten sprang jag över ängarna och badade i sjöarna i Övertänger i Dalarna. Mitt sommarparadis på landet. Där bodde också tant Alice och tant Kerstin. Jag älskade att vara hos tant Alice och tant Kerstin. Jag kände mig trygg med dem. De var extramammor som jag kunde vara mig själv med. Tant … Continued

85-åriga Bendu Davies ligger på rygg på betonggolvet. Andhämtningen sjunger på sista versen. Orden fastnar när hon försöker få ut dem. Hon vrider sig några centimeter hit och dit och flämtar av smärta. Vänstra armen är uppsvullen, vänster öga ser ut som en vattenballong, kinderna hänger tunga. Utanför trädörren pickar en höna i leran, obekymrad … Continued

Så, vad gör den svenska insatsen i Liberia? Det undrar jag också. * * * Jag mejlade innan jag åkte hit till MSB, Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, som är på plats här i Liberia med sjukvårdspersonal och logistiker, och berättade att jag ville granska deras verksamhet. Det tog flera veckor innan jag fick svar … Continued

När jag viker av från Center Street och går in i gränden som leder till Aarons knarkarkvart blir min hud för liten. Jag klämmer mig fram mellan den korrugerade plåten och känner hur min hud inte längre passar kroppen. Den vrider på sig för att täcka mina lemmar, hårstråna flyttar om sig för att få … Continued

Vi kan kalla henne Ellen. När Ellen kommer till sitt jobb på polisstationen i Monrovia en morgon hittar hon en blodig kvinna på golvet. Kvinnan har blivit huggen över hela kroppen och i ansiktet med machetes. Det röda köttet gapar och det varma rinner ur henne. – Ingen hade hjälpt henne, de hade bara låtit … Continued

Första gången jag träffade Gloria ville hon dö. Hon hade förlorat sin mamma, pappa, mormor och fem syskon i ebola – allt på två veckor. Hon hade varit sjuk själv också men överlevt. Ingen kompis ville komma och leka med henne. Jag hittade henne i ett skjul och hon sa om och om igen att … Continued

Expat av europeiskt ursprung lutar sig fram mot mig över en pizza och säger: – Alla här är dumma i huvudet, det vet du va. Lokalbefolkningen, alltså. Man tror att man ska gå upp en dag och sluta förvånas, men det gör man inte. Jag förvånas här varje, varje dag. Jag, med intresserad min: – … Continued

… det kan komma när man släpper allt för att följa sitt hjärta. Jag har släppt allt för att vara här. Min familj. Mina vänner. Mina jobb hemma. Den verklighet som är min. Men ju mer jag gräver mig ner i en annan verklighet desto mer overklig blir min egen. De syner jag har och … Continued

Marielle, 5, har ingen familj. Hon blev föräldralös när hon var 2. Hennes föräldrar dog inte i ebola. Ingen journalist har frågat efter Marielle. Hon passar inte in i nyhetsartiklarnas vinklingar från ebolans Liberia. Hennes föräldrar dog inte i ebola. En bild på Marielle passar inte in i katastrofens ansikte. Hon är ingen kampanjflicka. Hon … Continued