Magda Gad

När jag träffade Gloria i november hade hon förlorat sin mamma, pappa, mormor och fem syskon i ebola – allt på två veckor. Hon hade varit sjuk själv också och sett många människor blöda och torka ihjäl inne på kliniken, ett av liken som låg bredvid henne en hel natt var hennes bror. När hon … Continued

Jag tar en morgonpromenad på stranden, det är lugnt, till och med havet är lugnare än vanligt, solen gäspar bakom de disiga molnen och jag möter ingen förutom ett par joggare. I ögonvrån ser jag hur en man reser sig upp vid muren och kommer rusandes emot mig. Jag hinner tänka att det här inte … Continued

  Man byter om till shorts och flip flops. Man tar av sig sina flip flops och går längs stranden. Man går ut i havet och struntar i att shortsen blir blöta. Man går tillbaka i sina egna fotspår. Man upptäcker efter ett tag att fotspåren redan spolats bort. Att inget av ens promenad finns … Continued

 Marie Tamba, 15, bärs ut från sitt hus där hon dog i ebola kl 20 i går kväll, dagen före Lucia.    Jag har varit i Monrovia mindre än 13 timmar när jag står framför ett lik. Det är den sortens lik man inte vill se. Ett barns lik. En liten flicka. – Min brorsdotter … Continued

  Det är som att landa i en svart sopsäck. Inte ens vingen syns. Inte ett enda ljus från miljonstaden. Bara skramlet från hjulen som fälls ut skvallrar om att vi snart ska ta mark. * * * Vi rycker snabbt ner väskorna och kliver ut i mörkret – vi som i enstaka liberianer, en … Continued

  Jag som trodde att jag skulle åka ensam till Liberia. Det ska jag inte! * * * Det började kl 10 i morse. Då kom en helt främmande person hem till mig med gosedjur. Sedan har det fortsatt. Hela dagen. Vad jag nu har framför mig har jag känt till ett tag. Att det … Continued

Ex-generalen Joshua Blahyi och en reporter vadar genom ett malariaträsk i Liberias djungel. Reportern, som går på led efter den forne krigsherren, frågar: – Så var det därför du kallades general Butt Naked? – Ja, för att jag var naken, jag stred naken, svarar Blayhi. – Var det många som drack eller tog droger före striderna? – … Continued

    Får jag dela några tårar med er? Det är bara ett par nätter kvar nu, tills jag åker tillbaka till Liberia. Där kommer jag möta dem som har drabbats värst av den katastrof som nu rasar i Västafrika. Det är inte alla de som har dött. Det är inte alla de som har … Continued

Det börjar som en vanlig lunch på ett ställe på Söder vars namn består av en gata och ett nummer. Mitt sällskap är yngre än jag, jobbar i en annan bransch, har lite mer skägg, kortare hår och fler tatueringar (det sista ett understatement, i jämförelse med att det finns lite vatten i Atlanten). Bredvid oss … Continued

  Så här, ett par dagar före inresa till ”UD avråder från alla resor”-land, brukar Niclas Hammarström och jag ringa varandra och checka av: – Har du mitt gula febern-kort? – Jag skrev ut ditt försäkringspapper. – Har du tagit malarian? – Du får bättre kurs på de nya 100-dollarsedlarna. – Hur stor plats tar … Continued

  Värre än att se någon dö är att se någon som lider och värst av allt är att se barn som lider. Jag har mött barn som varit med om allt det som barn inte ska vara med om. Barn som blivit sålda av sina föräldrar, barn som bott i refuger på gatan, barn som … Continued

  Jag var 18 år och hade rest ensam till New York när jag för första gången skulle se någon dö. På planet hade jag läst Paul Auster, jag var naiv, tänkte att jag skulle bli en excentrisk författare och gick runt på Manhattan och sökte efter något, förmodligen mig själv. Det var en lördagsmorgon … Continued