När Alexandra Nilsson (före detta Kissie) åt barnmat som bantningspreparat slutade jag gå i polemik med folk online. Fram tills igår, då Isabella Löwengrip debatterade i Expressen om att Sverige helt saknar hyfs. Jag borde kunnat räkna ut med röven att den delen om att det finns en korrelation mellan att tugga tuggummi och ha lågt IQ var en solklar provokation, men likväl åt jag betet med enorm aptit.
Jag hyser stor respekt för Isabella – hon är skarp, säger vad hon tycker och verkar ha löst det rätt bra för sig. Men framförallt underkastar jag mig till fullo hennes varumärkesstrategi. Utan att ha säkra källor fattar även en simpel, köpstark kvinna som jag att den här typen av inlägg drar trafik, driver engagemang och vips finner jag mig själv ögnades igenom ett betalt samarbete med en våtdräkt, funderandes på om jag skulle behöva en själv.
Sagt med kärlek, mycket av det som lyfts i debattartikeln i Expressen är jag den första att skriva under på. Allmänt hyfs och god ton behöver underhållas och påminnas om. Jag vill hävda att den kollektiva omsorgen om vår nästa är en del av landssjälen, ibland efterföljs den och ibland inte. Men att, som Löwengrip gör, hävda att vett och etikett inte har med klass att göra är typ ett etikettsbrott i sig.
Vett och etikett behöver inte vara en klassfråga
Min allra högsta, och ja urbota högtravande dröm, är att vett och etikett blir mer folkligt och mindre kopplat till klass. Det får gärna vara både klasslöst och könlöst för min del – utan att för den gångens skull förneka att kön spelar in. Men att bidra till ett trevligare och artigare klimat, det bör alla göra, oavsett kön och klass.
Därför är det, för att uttrycka mig diplomatiskt, en galopperande röd flagga när Isabella väljer att ta upp just inneskor som ett kvitto på dålig etikett. Av egen erfarenhet är det enkom de som desperat vill hålla fast vid vett och etikett som en klassmarkör som lipar när någon inte har med sig inneskor till en bjudning.
Detsamma gäller det där om att det endast är män som ska hälla upp dryck. Det är förvisso trevligt att bli förd framåt sömlöst av sin bordsherre men de flesta som varit på bjudningar arrangerade efter andra världskriget, både av högre och lägre rang, vet att denna regel (och den om att behöva invänta en skål innan man dricker) helt enkelt inte stämmer längre. Förutom på Nobelfesten givetvis, den som skålar innan ers majestät har ett nackskott att vänta vid kvällens slut. De flesta går inte på bjudningar i paritet med Nobelfesten ens en gång i livet, därför faller exemplen lite platt.
Saker som är viktigare än tuggummi och inneskor
Slutligen, jag går gärna ”joined forces” med fler som vill göra vett och etikett och allmänt hyfs till en sakfråga inför kommande val och jag är övertygad om att jag och Isabella är eniga kring mycket. Men för att på riktigt ändra den kollektiva synen på vett och etikett som något gammalt och förlegat krävs lite mer relevanta exempel. Och med förhoppning också en genuin önskan om förändring och inte ett inlägg i syfte att provocera för att kunna kränga våtdräkter eller innetofflor.
För att få tillgång till mina tre förslag på vett och etikett som är viktigare än tuggummi, gilla och kommentera min senaste bild. Skoja, här kommer de utan inbördes ordning.
Släpp förbi folk och tacka när du blir förbisläppt
Alltså, gå aldrig före någon annan in genom en dörr, utan låt andra gå före dig. Detta går utmärkt både för män och kvinnor. Och tacka i efterhand, gäller även när ett fordon stannar vid övergångsställe, lyft handen, blicken och tacka.
Betalningsdilemmat på dejt
Vid händelse av dejtande: för att undvika otydlighet kring vem som betalar första dejten. Säg ”jag vill bjuda dig på middag” och så är kriget om betalningen ur världen. Tydlighet är vett och etikettens eviga mantra.
Det där med middagsbjudningar
Ta aldrig betalt för en middag, bjud hellre på sten och spik än att be folk betala.