Hej Café,
I år ska jag för första gången ansvara för ett större julfirande. Vad är de absolut största misstagen man ska undvika i samband med det?
/M
Hej M,
Julen har verkligen blivit både det goda och det dåliga värdskapets högborg. Och nu på senare tid med tyngd på det dåliga, vilket är högst oroande ur ett vett & etikett-perspektiv. Fler och fler larmar om stressen som kommer med julen, planeringen och alla måsten. 8 av 10 kvinnor projektleder julen säger siffrorna och julvärdar land och rike runt går under av ansvaret över att skapa den mest minnesvärda julen, i år igen.
Det är inte lönt att komma ut som misogyn såhär dagen innan jul, därför vill jag inte förringa stressen det kommer med. Den är på riktigt, och den bärs i allra högsta grad av kvinnor, vilket är intressant då män skryter å de grövsta över sina invecklade matlagningskvaliteter övriga delar om året men under jul verkar de inkapabla att översätta dessa och bidra till minsta möjliga. Utöver kanske en ny snaps från obskyrt mikrodestilleri från valfri småort i Sverige. Tack för hjälpen broder. Selektiv jämställdhet kan vi kalla det.
Som sagt, att samma statistik återkommer år ut och år in inför julen får en att misstänka att kvinnor antingen gillar att leva on the edge of utbrändhet eller att män helt enkelt är retarderade. Men nog om det, det får bli frågor för nästa års sifo-undersökning.
Ta ner förväntningarna – men inte för långt ner
Jag har historiskt velat ta ner förväntningarna på värdskapet för att göra det enklare och mindre stolpigt att bjuda in. I mångt och mycket är det fortfarande sant, men under högtider gäller andra regler. Det verkar finnas ett gäng därute som tolkar begreppet värdskap lite väl liberalt.
Att säga ‘jag står för husrum och ni får stå för resten’ är inte godtagbart. Alltså att bara ‘öppna upp sitt hem’ och sen skicka en beställningslista på 92 julrätter till sina gäster är ett grovt etikettsbrott, som vi måste få styr på. Begreppet värdskap kommer med ansvar, och en jävla massa koordinering, det är bara att hacka i sig. Är man inte villig att göra det då ska man inte anmäla sig frivillig eller ofrivillig.
Med det sagt är delegering nyckeln till att inte köra huvudet rätt ner i köttkvarnen av stress, och hur görs det på bästa sätt då? Jo, som alltid kommer jag tillbaka till tydlighet. Tydlighetens är etikettens mantra och den kommer ytterst väl till pass här.
För julvärden bör det gå till som följande; inventera vad ni själva ska bidra med och det är då rimligtvis alla basvaror som hör julen till. Sen över till vad gästerna ska bidra med och för att få ihop helheten på ett bra sätt ligger ansvaret på att värden bestämmer vad gästerna ska bidra med. Annars är det någon som tar med en Paradisask och är nöjd så, eller möjligtvis julölen som hen själv ska dricka upp. Summa summarum, delegera de rätter som är lätta att kånka med sig. Exempelvis sill, som går utmärkt att förbereda innan, eller paj eller vad som helst i matväg som inte kräver att man tar upp tre timmar i köket på självaste julafton.
Sen finns det en viktig aspekt som många verkar – det behövs inte alltid 92 julrätter. Marsipangrisarna åts inte förra året och de kommer inte ätas i år, så för att komma undan den värsta stressen går det också utmärkt att skala ner på mängden. Får man säga det utan att komma ut som en klimatmedveten Grinch? Låt oss hoppas.
