10. Predator: Badlands
Regissören Dan Trachtenberg lyckas för andra gången efter Prey (2022) göra något riktigt intressant med detta välkända utomjordiska rovdjur. Den här gången som ett oväntat lyckad odd couple-äventyr med den utstötte krigaren Dek och trasiga, skämtsamma synteten Thia.
Det enda tråkiga med framgången de här filmerna röner är att det lär dröja innan Trachtenberg får regissera någon sorts uppföljare till sin karriärs bästa film – 10 Cloverfield Lane.
9. 28 Years Later
Över 20 år efter originalfilmen släppte Danny Boyle sin efterlängtade uppföljare och den delade zombiefansen i två läger. De som ville ha någon sorts kopia av den första filmen blev besvikna, men vi som uppskattade Boyles överraskande experimentlusta omfamnade nytänket.
8. Superman
I en tid då serietidningsbaserade filmer möts av utmattade suckar lyckas Superman sticka ut ur mängden. Det här är nämligen en spännande, rolig och fin berättelse. En film värdig superhjältarnas superhjälte.
LÄS ÄVEN: ”Superman motbevisar en konstig myt”
7. Friendship
Tim Robinsons kuf blir osunt fixerad vid en karismatisk granne spelad av Paul Rudd. Friendship är mörk, känslomässigt sann och vansinnigt rolig. Och precis som Cable Guy är den på alla sätt garanterad att bli en framtida kultklassiker.
LÄS ÄVEN: Friendship är en mörk och briljant komedi
6. Hemmet
Årets bästa svenska film var i år en skräckfilm. Närmare bestämt den krypande Hemmet – baserad på Mats Strandbergs absolut läskigaste roman med samma namn. Ett melankoliskt, välspelat drama om ensamhet, som också råkar vara en riktigt otäck skräckis.
LÄS ÄVEN: ”Hemmet är en unikt kuslig svensk skräckfilm”
5. Weapons
Den här hade jag sett enormt mycket fram emot, efter regissörens geniala tidigare film Barbarian. Weapons visade sig också vara en riktigt lyckad film, med en kuslig premiss och ett effektivt fragmentariskt berättande.
Det enda man kan anmärka på är att den egentligen känns mer som en ganska läskig deckargåta, snarare än en renodlad skräckfilm, men är man beredd på det kommer man sannolikt gilla Weapons jättemycket.
4. One Battle After Another
Paul Thomas Anderson återvände äntligen till vita duken med en film som inte liknade något annat du sett. Det är fint att man får göra så här okonventionell film med stor budget 2025.
Den har så mycket att tycka om, där en briljant Teyana Taylor och en Di Caprio i helt ny skepnad toppar listan. Och den mest rafflande biljakten i modern tid. En aningen trimmad speltid hade gjort under för helhetsupplevelsen.
3. Bring Her Back
Det tycks ha rått konsensus om att Weapons är den starkare filmen, men faktum är att Bring Her Back är klart läskigare. Den jobbar på så många nivåer, med teman som utsatthet, paranoia och (katastrofal) traumahantering – vilket skapar en skräckis som känns djupt rotat smutsig och nästan för äkta.
2. Sinners
Ryan Coogler debuterade i våras som skräckregissör och chockade alla med den briljanta Sinners. Även för undertecknad som konsumerat det mesta inom vampyrgenren kändes den helt ny och egen. Hypnotisk, obehaglig och gränslös.
1. The Life of Chuck
Baserad på en relativt okänd Stephen King-novell från 2020 byggde The Life of Chuck upp ett rykte på diverse filmfestivaler, innan den i höstas nådde den svenska publiken.
Det här är den mest hoppfulla undergångsfilm du någonsin sett. Briljanta dansscener som skickar en tillbaka till gamla Hollywood och ett mörker kombinerat med en fullständigt skamlös sentimentalitet skapar en storslagen filmupplevelse som dröjer sig kvar.
The Life of Chuck är inte för alla. Men för oss som den träffade rätt är den allt.
Lyssna på Stephen King-podden om The Life of Chuck:
