Jag: Hej, har jag kommit till Svenska Kyrkan?
Kvinna i andra änden: (Med förvånad röst) Ja?
Jag: Eh…ja? Som i en fråga eller ett svar?
Kvinna i andra änden: Va?
Jag: Detta är hos kyrkan?
Kvinna i andra änden: Ja.
Jag: Jag skulle vilja boka tid för ett dop.
Kvinna i andra änden: På så vis.
(Tystnad)
Jag: Ja?
Kvinna i andra änden: (Hummande på ett högst instämmande vis.) Ja.
Jag: Är det dig jag ska prata med då?
Kvinna i andra änden: (Lite motvilligt) Jo…det är det.
Jag: Vad bra!
Kvinna i andra änden: Jo. Men vi har inte telefontid nu.
Jag: Va?
Kvinna i andra änden: Vi har telefontid mellan 10-12.
Jag: Jaha.
Kvinna i andra änden: Så du får ringa igen imorgon.
(Tystnad)
Jag: Men är det inte dig jag ska prata med då?
Kvinna i andra änden: Jo.
Jag: Okej. Men vad är det vi gör nu då?
Kvinna i andra änden: Va?
Jag: Vi pratar väl nu?
Kvinna i andra änden: Jo. Men vi har inte telefontid nu.
Jag: Så vi kan inte prata nu?
Kvinna i andra änden: Nej. Du får ringa imorgon.
Jag: När ni har telefontid?
Kvinna i andra änden: Mellan 10 och 12. Ja.
(Stund för ömsesidig eftertanke)
Jag: Så du svarade bara i telefonen nu när jag ringde för att berätta att du inte kan svara i telefonen just nu?
Kvinna i andra änden: Hur menar du nu?
Jag: Vi pratar ju nu du och jag. I telefon.
Kvinna i andra änden: (Kort konstaterande) Jo.
Jag: Då är väl det här telefontid?
Kvinna i andra änden: (Helt responslös inför den uppenbara ironin) Nej. Den är mellan 10 och 12.
Jag: Men vem svarar i telefonen under telefontiden då?
Kvinna i andra änden: Det gör ju jag.
(Tystnad)
Jag: Hallå?
Kvinna i andra änden: (Tveksamt) Ha…llå?
Jag: Jag ville bara kontrollera så att vi verkligen gör det här på riktigt.
Kvinna i andra änden: (Som om jag precis gett en ytterst rimlig förklaring till vad vi håller på med) Åhå.
(Tystnad)
Jag: Har du sett Inception?
Kvinna i andra änden: Förlåt?
Jag: Äh…inget.
Kvinna i andra änden: Okej.
Jag: Jag ringer imorgon istället då…
Kvinna i andra änden: Det går bra. Mellan 10 och 12. Då har vi telefontid.
Jag: Gött. Tack då.
Kvinna i andra änden: (Som om hon pratade med en 5-åring.) Det var så lite så. Hej med dig.
Nu sitter jag här och funderar på om jag ska ringa henne igen. Och låtsas som att vårt förra samtal aldrig har ägt rum.
