Det har väl varit en morgon då vi alla vaknat upp i våra egna verkligheter, antar jag. I flera olika sammanhang.
Själv vaknade jag vid fyratiden inatt av att Nicholas håller på att få tänder.
Tydligen gnyr och gnäller barn en hel del just när de får tänder. Det var ett evigt jävla suckande och stönande från ungens sida av sängen faktiskt. Gny, gny, stön, stön, suck. Kort paus. Gny, gny, stön, stön.
Kort paus.
Gny, gny, stön, stön, suck.
Kort paus.
Gny. Stön. Suck.
Sådär håller det på.
Folk som säger att det här med att få barn är som att ”försöka sova på en hårdrockskonsert” vet fan inte vad de pratar om.
Det här är mer som att försöka sova bredvid damfinalen i Wimbledon.
