För ett antal år sedan berättade min filosofkompis Nicolas för mig att jag är ett utility-monster.
Det är en person i en grupp som är mycket mer peppad inför en aktivitet än andra. Om ett gäng ska gå ut och äta är det utility-monstret som läser krog-recensioner, grubblar på vad som låter godast, bokar ett bord och sedan längtar ihjäl sig efter att gå dit. Ofta blir detta bra. Det blir mest utility, alltså nytta, för hela gruppen att göra som utility-monstret vill. Monstret tar tag i en plan så alla andra slipper och det brukar bli en bra genomtänkt plan som funkar för alla. Utility-monstrets pepp smittar också ofta resten av gruppen. Själva monsterbiten märks först på några års sikt. För om utility-monstret alltid får sin vilja igenom är det aldrig någon annan i gruppen som får bestämma och det är orättvist. Alla måste få sin favoritmat någon gång, även om det vid just det enstaka tillfället innebär minskad utility för gruppen.
Sedan han sa det här har jag försökt tänka på det. Men ibland går det bara inte. Min fru kan faktiskt inte välja TV-serie eller film.
För småbarnsföräldrar kretsar vardagslivet mycket kring den stund på kvällen när man får titta på något. Barnen har lagt sig, man ska själv ännu inte lägga sig. Stunden är inte lång. Ibland bara en timme. Varje minut har ett stort värde. Vi kan kalla det för superminuter. Jag har konstant pågående planer för vad vi ska se härnäst. Jag läser på, lyssnar på tips och gör mentala listor. För att inte spilla superminuter har jag oftast flera idéer för vad vi kan titta på. Bra tips också, för oss båda. Det är inte som att jag kommer dragandes med Transformers. Men ibland är R alltså ändå sugen på att välja och jag tvingas fjättra utility-monstret. Allt går omedelbart åt helvete. Utilityn för den lilla äktenskapliga gruppen störtdyker. Varje gång R öppnar en av apparna så är det som att hon ser det som presenteras för allra första gången.
-Undrar vad det här är för nåt spännande?, undrar hon.
-Allmänt sågad deckare, svarar jag.
Superminuterna tickar bort. Utilitymonstret sliter och drar i kedjorna. R tittar 20 sekunder, alltså en tredjedels superminut, på alla bilder.
-Det här ser bra ut.
-Ja. Du såg den på bio med Nina och gav den en fyra.
-Jaså gjorde jag det, där ser man, vad kul för mig. Hum hum hum, fillidutt, fillidutt.
Så här kan vi inte leva, det måste alla förstå. Utility-monstret behöver löpa fritt och jag kräver att det uppskattas.
