Ert nya album Skeletá beskrivs som Ghosts ”mest orubbligt introspektiva verk hittills”. Vad betyder det?
”Skivan är en stor kontrast mot det föregående albumet som handlade om bredare samhällsfrågor, den stora statsapparaten. På den här skivan väljer jag att belysa en rad inre känslolägen. Att vara människa, med allt vad det innebär. Det är mer personligt.”
Tidigare har du nämnt allt från ABBA, Nick Cave, Black Sabbath och Rikard Wolff som inspirationskällor. Har det funnits några särskilda influenser till det nya albumet?
”Nej, inte på något tydligt sätt i alla fall. Det är inte så att jag har lyssnat på Nebraska och tänkt: Nu åker jag och gömmer mig på ett hotellrum och spelar in hela skivan på en ’porta’. ”
Du kan din Springsteen.
”Ja, jag är ett stort fan. Jag är en riktig nörd när det kommer till rockmusik.”
På tal om relativt enkla trubadurer: Har du någon gång funderat på en mer avskalad, akustisk turné, utan den där nattsvarta och nitade ytan?
”Jag är uppvuxen med Dylan och Winnerbäck och älskar det. Men vi skulle aldrig köra avmaskat. Vi hade en period då vi blev ombedda att lira akustiskt faktiskt. I Mexiko, minns jag till exempel, så var det en radiostation som hade hyrt ett cirkustält där vi körde tre låtar akustiskt inför 500 personer.”
Hur var det?
”Jättekul. Vår show är ju extremt överbelastad annars, stort PA, in-ears … Men om vi kör akustiskt så är det dansbandsrigg, liksom, vilket gör att man kommer närmare publiken. Men vi har bara kört det formatet när det har varit gratis. Att göra samma sak för en betalande publik, nja, där blir jag nog lite affärsmässig. Då måste det vara så jäkla bra.”
Efter premiären av Ghosts konsertfilm ”rite here rite now” 2024 skrev Los Angeles Times: ”As far as live acts go, they’re one of the best in the business.” Kan rockentreprenören i dig känna en press kring att leva upp till förväntningarna?
”Det är klart att pressen finns där, oavsett om jag bryr mig om den eller inte. Lyckligtvis har jag den drivkraften i mig själv också. Jag vill ständigt utveckla Ghost till något bättre, större, mäktigare. Pressen är tydligast ur ett praktiskt perspektiv.”
När det gäller det scentekniska, menar du?
”Det känns lite osexigt att prata om, men ja, precis – att hela tiden effektivisera och förbättra den biten. Vilket blir svårare efter så många år.”
Vad kan det handla om, exempelvis?
”När man har skapat en scenshow och upptäcker – efter att biljetterna är sålda – att jäklar: vår takrigg väger 60 ton, och på just den där ishockeyarenan så får den vara max 40 ton. Då kan det bli ett stresspåslag.”
Det låter irriterande, att mesiga innertak ska få sätta käppar i show-hjulet?
”Jo, men så är det. För varje ny turné så har jag en lång lista på nya saker som jag vill göra. Och det är sällan som allt går att fixa. Så publiken får oftast en något sämre version än det som jag hade tänkt.”
Det finns en gräns för hur högt rockribban kan höjas.
”Ja, samtidigt inbillar jag mig inte att den här problematiken är unik för oss. För några år sedan, när Rammstein spelade på Stadion, så var Richard (Richard Z Kruspe, gitarrist och grundare) svinförbannad över att hela deras produktion inte fick plats. Med det sagt så tror jag inte att det var någon i publiken som gick därifrån och kände: ’Vafan, vi blev lurade!’ Huvudsaken är att publiken är nöjd – då har vi gjort vårt jobb.”
Du gör fler intervjuer och i bredare sammanhang i dag, typ Carina Bergfeldt – sammanhang som du varit tveksam till att ställa upp i tidigare. Vad har ändrats?
”Delvis handlar det nog om att det inte funnits det intresset tidigare. Men visst, mina egna regler har nog också bidragit till att det inte har funkat.”
Hur menar du?
”Anonymiteten har aldrig handlat om att jag är blyg eller inte vill vara känd – det var ett estetiskt val. En image som passade mitt lilla hobbyprojekt, som det var tänkt att bli. Personligen har jag aldrig drömt om att bli rockstjärna, hellre att bandet som helhet har en fräck image. Och om jag underlevererar med mitt face så kommer verket och konsten alltid att överskugga mig.”
Är du mer bekväm i rampljuset i dag än tidigare?
”Jag har väl blivit medietränad till viss grad. Jag tycker inte att det är besvärligt att göra intervjuer, däremot så måste jag vara vaksam kring hur jag distribuerar min energi. Under den senaste tioårsperioden har jag gjort intervjuer även under turnéer, men det är det tvärstopp för nu. Det tar för mycket energi.”
Och att ta klivet till typ Så mycket bättre är inte aktuellt?
”Jag är inte intresserad av att profilera mig personligen i diverse program, även om det säkert skulle vara skitkul att medverka. Det vore kanske roligt att åka över Atlanten i en båt också – men det ger inte bandet något att jag är med där. De flesta som kommer på våra konserter bryr sig inte om mig personligen, de bryr sig om Ghost.”
Du känns Freddy Mercuryskt självklar på scen, blir du någonsin nervös inför ett gig?
”I regel nej. I alla fall inte på samma sätt som jag blir nervös om jag ska hålla ett tal … Det är mycket värre.”
Vilket är det bästa gig ni har gjort?
”En perfekt konsert är när det är totalt flow. Matrix-känslan, du vet, när man inte längre tänker på vad man gör.”
Finns det något magplask i livearkivet?
”Vi har lidit en del av att vi är så teknikberoende, inte minst när det gäller pyrotekniken. Alla lokaler har olika system för brandvarnare, så om dimman från våra hazers (rökmaskiner) har legat tät länge så kan det räcka med en liten pyrosmäll för att utlösa brandlarmet. Och då kapas elen, och lamporna. De få gånger det har hänt så är det en riktigt oskön känsla.”
1987 krävde Bob Dylan varmt vatten, sex tepåsar, fyra meloner och en flaska konjak i sin loge inför spelningarna. Vad har du på din rider?
”Inte så mycket. Färsk ingefära, citron och honung. Och kaffe. Ibland passar jag på att lägga till en flaska vin, om det finns. Jag är ganska low maintenance.”
Bryr du dig om recensioner?
”Det beror på. När jag vet att någon inte gillar oss, någon som är motståndare till band som klär ut sig över huvud taget, då kan jag bli störd över att just den personen prompt måste räcka upp handen på redaktionen och säga: ’Låt mig göra det där, för jag har en sågning från helvetet på gång!’ Då känns det inte sakligt, utan mer som ett statement.”
Vem, död eller levande, skulle du helst skriva en låt tillsammans med?
”Oj, svårt. Jag kan ha jättedålig kemi med en musiker som jag älskar, och vice versa. Nu slumpar det sig så att jag har jättebra kemi med Vincent Pontare och Salem al Fakir, vilket kanske är otippat. Det hade varit underbart att uppleva en sådan kemi som Björn och Benny hade. Men jag är promiskuös, och har flera kk i stället. Men om jag och Vincent är i samma rum, då blir det oftast ett barn!”
Fakta: Tobias Forge
Född: 3 mars 1981 i Linköping.
Gör: Sångare, låtskrivare och frontfigur i bandet Ghost.
Bor: I Stockholm.
Om Ghost: Ghost har släppt fem studioalbum och är ett av världens största rockband.
I prisskåpet: Tre svenska Grammisar, en amerikansk Grammy, American Music Award och regeringens musikexportpris.
Aktuell: Ghost inleder sin världsturné, som spänner över 54 datum, den 15 april i Manchester. I Sverige spelar de i Linköping 22 maj och i Sandviken 23 maj. I april släpptes bandets nya album Skeletá.
