Berätta om ditt första möte med Kent! Hur blev du förälskad i deras musik?
– Kommer inte riktigt ihåg, men tror jag köpte singeln När det blåser på månen. Den var absolut okej. Inte världsklass. Men sen köpte jag skivan när den kom. Och då var jag helt fast. Älskade soundet och melodierna. Otroligt bra var det!
Var det en självklarhet att din restaurang Lilla Ego bara skulle spela Kentmusik?
– Nej, absolut inte. Vi ville hitta ett namn på krogen som stack ut på något sätt. Och att hitta ett tema på namnet och hur namnet skulle symbolisera oss samtidigt som det skulle bli lite uppmärksamhet runt det. När man öppnar en ny krog behöver man all hjälp man kan få för att sticka ut. Men än i dag rullar 103 speciellt utvalda Kentlåtar varje kväll genom högtalaren.
Vad tycker bandet om det? Har de ätit hos dig?
– Ja, de har ätit hos oss. Sedan kan jag förstå att det inte är så kul att sitta och lyssna på sin egen musik när man äter. Tror bandet tyckte det var en rolig grej för dem också. Bara hört positiva kommentarer.
Hur kände du inför nyheten om att de återförenas för ett antal spelningar?
– Först var det tungt faktiskt. Tro det eller ej. Är man ett så stort Kentfan så har man till slut (efter många) år förlikat sig med att de är borta. En sorgeprocess helt enkelt. Börja hitta nya band, ny musik och så vidare… Men nu har jag förlikat mig med mig själv och vill bara känna lycka över att de spelar igen. Vill inte vara en bitter gubbe utan nu är jag extremt jävla laddad inför det här.
Vilken låt hoppas du mest på att få höra under spelningarna i vår?
– Finns väl en 50-60 st att välja på. Men jag tar Silver. Den kommer de förmodligen inte spela men det hade varit härligt. Otrolig låt.
