Men om vi träffar folk som jag inte känner. Och en av dem frågar varför jag har ett blåmärke vid tinningen. Och jag säger att jag fick en flaska slagen i ansiktet.
Och han ser lite chockad ut. Och säger ”vadå, som i ett…barslagsmål?”.
Och jag rycker på axlarna och säger ”ja, du vet hur det är, bara en vanlig jävla lördagsmorgon”.
Då vill jag fortfarande framhärda att jag inte så himla noga kunde veta att han inte skulle fatta att jag menade en vällingflaska.
Och jag trodde faktiskt att han sa ”barnslagsmål”.
Men visst. Visst. Fine.
Nu i efterhand verkar det väl lite mer rimligt att det blev sådär konstig stämning. Och att han ville visa sina tatueringar och hålla på.
