Det mejlade en ung man från en journalistutbildning för några dagar sedan och frågade om jag kunde hjälpa honom med hans fotouppgift ”dokumentera en arbetsdag”.
Jag sa ja. För att jag inte riktigt tänkte efter. Dessvärre visade det sig sedan att det var min arbetsdag han ville dokumentera.
Så nu har jag haft ångest över det hela veckan. Imorse var jag så uppe i varv att jag var på kontoret klockan åtta.
Och nu sitter jag här och försöker göra grejer som jag antar att folk som har vanliga kontorssysslor gör hela dagarna. Öppnar och stänger Excel-dokument. Lägger papper i högar på mitt skrivbord. Bokar konferensrummet.
Det har gått tjugo minuter av detta, fotografen har inte ens kommit än, och jag är helt slut.
Det är fan ett heltidsjobb att låtsas ha ett arbete nuförtiden.
