Ni får ursäkta att det tog sån tid.
Jag besökte en svensk vårdcentral idag. Och eftersom det är vissa trafikförseningar med tidsmaskinen tillbaka från den rumänska landsbygden under senare delen av 1960-talet (där svenska vårdcentraler numera tydligen av princip är belägna) tog det lite tid för mig att komma tillbaka till internetuppkoppling och så.
Jag skällde faktiskt dock inte nämnvärt på någon i personalen. Trots att jag efter att ha blivit lovad i telefonen att det ”absolut inte är någon kö på den öppna mottagningen” fick tillbringa en timme och tjugo minuter i ett 40 grader varmt väntrum tillsammans med en inte helt genomimponerad ettåring.
Jag skällde inte heller på den lapplisa som gav mig böter för att jag dragit över parkeringstiden med den helt oacceptabla tidsramen av en och en halv minut när vi väl var färdiga.
Jag skällde inte heller på det glada gäng studenter som snubblade och hällde öl på min motorhuv vid ett övergångsställe på vägen hem.
Jag skällde inte heller på den fryntliga medlem av kollektivavtalet på min lokala matbutik som svarade ”har du tittat i MJÖLKDISKEN???”, med en ton som faktiskt lätt skulle kunna missuppfattas som en smula snäsig, efter att jag frågat om butiken möjligen hade laktosfri mjölk i sortimentet. Eftersom det inte stod någon i mjölkdisken.
Jag skällde inte heller på den kostymklädde man som gick rakt in i min sons barnvagn när jag var på väg ut ur affären, eftersom hans split vision var upptagen med att skicka mejl från telefonen.
Men när en matglad kvinna i sina bästa år däremot försökte bredsladda in i mitt baksäte med sin Skoda Fabia medan jag backade in i en parkeringsruta utanför vår lägenhet. Och den käcka lilla solstrålen dessutom hängde sig på tutan, gav mig fingret och högljutt ifrågasatte om min mentala kapacitet var eftersatt, eftersom jag ju helt uppenbart vågade mig på den utomordentliga fräckheten att inte genast förångas när hon kom körande runt hörnet i 20 kilometer över utsatt hastighetsgräns.
Då skällde jag lite.
Vi behöver inte gå in på detaljer. Men man kan säga att hon valde en rätt dålig dag att skrika ”jävla idiot” till mig direkt efter att hon försökt köra ihjäl mig och min son. Och jag hade så att säga bunkrat upp med rätt breda adjektiv tidigare under eftermiddagen.
Så jag antar att min fru och jag kommer ha en av de där ganska långa diskussionerna om mitt humör och mina baskunskaper i konflikthantering ikväll.
Vad ska ni göra?