The Uncool (Cameron Crowe)
Regissören Cameron Crowe började sin karriär son tonårig rockjournalist – erfarenheter han sedan tog mycket inspiration från inför arbetet med filmen Almost Famous. Nu har Crowe släppt en fullfjädrad självbiografi om de osannolika åren på vägarna med band som Led Zeppelin, David Bowie och The Allman Brothers. Ett måste för alla musikälskare och specifikt för alla Almost Famous-älskare.
Historiens återkomst (Martin Kragh)
Martin Kraghs förra (olyckligt vältimade) bok Det fallna imperiet tog ett helhetsgrepp på Putin och den ryska historien. I år följdes den upp av Historiens återkomst som sätter vår minst sagt skakiga samtid i ett historiskt perspektiv. En fantastiskt folkbildande fackbok.
Självbiografi. 1984-2001 (Martin Luuk)
Martin Luuks origin story är den roligaste självbiografi som skrivits.
Mother Mary Comes to Me (Arundhati Roy)
Författaren till böcker som The God of Small Things har nu författat sina memoarer om den osannolika resan från barndomens Indien till ett prisvinnande författarskap. Det är en stökig, levande och unik skildring av en minst sagt komplex relation mellan mor och dotter. Som så ofta med Arundhati Roy, helt omöjlig att lägga ifrån sig.
De vingklipptas dans (Sanna Ghobti)
Med avstamp i sina föräldrars livsberättelser har Sanna Ghotbi skrivit en otrolig debutroman om ett kärlekspar på flykt från sin hemstad i revolutionens Iran.
Enda nackdelen med att fastna för en författare vid debutromanen är att det ännu inte finns någon stor bibliografi att plöja igenom. Och jag har saknat Sanna Ghobtis unika språk och berättande ända sedan jag stängde igen De vingklipptas dans.
The End of the World as We Know It (antologi)
En av Stephen Kings mest klassiska romanvärldar återbesöks när ett trettiotal skräck- och spänningsförfattare gör sina tolkningar av undergångspremissen i Pestens tid. Ett redan massivt epos får ännu större spännvidd i form av stundtals riktigt lyckade noveller.
Nova Scotia House (Charlie Porter)
Makalös debutroman om ett homosexuellt kärlekspar i London, mitt under brinnande AIDS-epidemi. Den 19-årige berättaren Johnny överlever, hans 45-årige pojkvän Jerry gör det inte. 26 år senare är Johnny själv 45 och försöker hitta någon sorts ljus i en oerhört ensam tillvaro.
Våran pojke (Mikael Yvesand)
Mikael Yvesand följer upp debuten Häng City med en otippat våldsam skildring av en man i samhällets utkant. Den lågmälda Yvesandhumorn är kvar, men klivet från Häng City är stort, rent litterärt. På flera sätt överträffar faktiskt Våran pojke den superhypade debuten.
Musan (Mats Strandberg)
2025 har varit Mats Strandbergs år. Blodiga vampyrromanen Färjan blev ösig SVT-serie och kusliga Hemmet gick upp på bio till finfina recensioner. Det är dock i bokform som han gör sig som allra bäst och krypande obehagliga Musan är inget undantag. Extremt välskriven skräckis i litterär miljö med otroligt engagerande karaktärer.
En liten droppe blod (Christoffer Carlsson)
Christoffer Carlssons Hallandssvit växer på en för varje roman. I år följde han upp välförtjänt hyllade Levande och döda från 2023 med den snäppet vassare En liten droppe blod. Boken, precis som Carlssons författarskap i stort, är ett tydligt samtida bevis på att kriminalromaner både kan vara extremt spännande och ha höga litterära kvaliteter samtidigt.
