Tonåren är för många av oss starkt förknippade med utsmugglad sprit från föräldrarnas barskåp, dålig alkoholtolerans och usel rutin. Detta resulterade inte sällan i vad man väl brukar kalla för karatefylla, och det har väl hänt alla att man däckat i ett dike?
Alla har vi våra egna spritsorter som än idag är svåra att dricka eller ens befinna sig i närheten av utan att få kväljningar. Här är spritsorterna jag minns – men helst vill glömma.
Southern Comfort
Herrejesus, jag kan fortfarande knappt känna doften av det. Och då måste jag ändå skämsigt nog erkänna att jag var över 20 när jag hade en SC-fylla av så astronomiska mått att jag nog fortfarande rankar den som min värsta ever. Den där höga sötman tillsammans med apelsintonerna och vaniljen. Uuähhh….
Tequila
Snedfylleklassikern! Säg den som inte gått ner sig totalt efter att ha knackat lite för entusiastiskt av det här. Minns ni hur det liksom tog ett tag innan man kände något alls, och att när det väl slog till var det redan alldeles för sent och man var redan halvvägs ner i rännstenen?
Absint
Vet inte om det bara är inbillning och placeboeffekt eller om man faktiskt blir lite knasig av absint. Men det är något med den här spriten som gör att det är sjukt lätt att bli sådär kalas att man tappar bort sig i tid och rum.
Minttu
Första shoten: Jättekul, fan vilken knasig sprit, det smakar gurgelvatten! Tredje shoten: Rätt kul ändå, men oj vad sötsliskigt det är… Femte shoten: Ha, inte så jättekul va, tandkräm och socker? Åttonde shoten: Naaaehh… gllgllgglll… Tionde shoten: Zzzzzzzzzz.
Sambuca
Kommer du ihåg Nackskott? Det var i alla fall så vi kallade den back in the days. Sambuca som man häller i nån slags liten konjakskupa, tänder eld på, lägger handen över för att släcka innan man sniffar ångorna och dräper innehållet? Det dråpligaste Sambucaminnet jag har är egentligen inte mitt utan en kompis: Övermodig av överdrivet alkoholintag skulle han stajla genom att sätta fast glaset mot kinden istället för handflatan, vilket resulterade i att glaset verkligen fastnade, med ett rejält cirkelformat brännsår som följd. Heja. Smart.
Advocaat
Skumt egentligen att det verkar vara hyfsat många som har haft idiotfylla på den här. Grädd- och ägglikör? När hade någon en flaska av det hemma senast? Kanske är det så enkelt att det var den flaskan som stod längst bak i nåt gammalt skåp, bortglömd, och att man kunde smuggla ut den utan att någon av de vuxna skulle sakna den. Vidrigt är det hur som helst, inte minst när man spetsar den med vodka…
Strohrom
Numera kan jag gilla strohrom: en liten skvätt i en kopp te en riktigt kylig vinterdag kan ju väcka både livsandar och vitfrusna fingrar till liv. Men då, under de sena tonårens skidresor, när den dracks i mängder som vore det en ”normal” rom… Bäddat för fiasko.