Mini Andén

joel  |  Publicerad 2008-08-25 13:31  |  Lästid: 5 minuter



Bildspel: Här kan du se alla Cafés bilder på Mini Andén.

Normalt sett hade hon tackat nej, hon hade alltid varit lite försiktig av sig. Kanske i överkant om andra fick tycka. Men det här lät ju så bra. Hennes franska modellkompis hade lagt upp caset: bara hänga med tjejerna vid poolen en vecka i en hyrd villa i bergen på Ibiza med en fantastisk Medelhavsutsikt.

Klart hon hängde med.

Men när de kom fram visade sig upplägget vara ett helt annat. Lyxvillan låg på en otillgänglig plats på ön, som för att göra det svårare att ta sig därifrån, och var hyrd av ett gäng rika killar. Tjejerna, uteslutande fotomodeller, var ditlockade som underhållning. Uppgiften? Dricka sprit, ta droger och ha sex med killarna.

– Jag var kanske naiv som inte förstått, men jag kände mig helt lurad av min ”kompis” som uppenbarligen visste om hur allt låg till. Killarna kom på morgonen med en lina kola och frågade om man skulle ha ”frukost”.

Det här var inte riktigt bilden av en skön semester för den då 18-åriga Mini Andén. Lidingötjejen vände omedelbart på stilettklacken, åkte ensam och upprörd till flygplatsen och tillbaka till Paris, som då var hennes bas. ”Kompisen” pratade hon aldrig med igen.

Den här storyn är förstås exakt den klichébild många har av jetsetliv. Men den illustrerar också rätt väl det som gjort Mini Andéns karriär så lång och henne själv till en av de mest omtyckta personerna i hela modecirkusen: förmågan att ”stay out of trouble”.
– Jag har aldrig gjort den där ”modellgrejen”, dejtat rockstjärnor, sprungit på varenda fest och hängt med äldre män på stora båtar. Jag är rätt tråkig, jag gillar att vara hemma när jag inte jobbar. Men jag kan alltid ge mina riktiga vänner ”a good time” när de kommer på besök till Los Angeles eller New York.

Mini har blivit stor nu – hon fyllde 30 i juni – och gillar det. Och det är klart. Vad finns det att inte gilla? Lyckligt gift sedan sju år, hus i Los Angeles, lägenhet på Manhattan, en rejäl påse supermodellpengar på banken. Och, ovanpå det, en helt ny karriär som skådespelerska som redan gett henne arbetskamrater som Tom Cruise och Matthew McConaughey.

Men hon är fortfarande försiktig. Ja, i överkant får man väl ändå säga, om man varit i världens alla hörn men ändå tror att Gröna Lund är livsfarligt.
– Jag ringde Jonas (Hallberg, stylist och vän) från en plåtning i Barcelona för att fråga vad han skulle göra på midsommar. Jag ville inte gå på någon stor fest, så Jonas bjöd med mig och syrran på femkamp på Gröna Lund. En tjej i fototeamet blev alldeles stel när jag berättade: ”Åh nej, ni kan inte gå på Gröna Lund, det är bara gäng som hänger där…” Så jag ringde till Jonas och sa att vi fick hitta på nåt annat eftersom vi förmodligen skulle bli misshandlade till döds på Grönan.

Gröna Lund – Stockholms eget East LA!
– Jag vet. Jonas skrattade också. Men jag visste inte, jag hade inte varit där sen jag var liten. Det var hur som helst superlugnt, bara barnfamiljer. Och sen firade vi att jag vann femkampen på ett fullpackat Sturehof, det visade sig vara enda stället som har öppet på midsommarafton.

Det är söndag förmiddag på ett Stephen King-ödsligt Södermalm i Stockholm, och ett litet supergäng har trotsat ledigheten på Sveriges heligaste helg. I studion på Rosenlundsgatan ropar fotografen Jimmy Backius ”lite kaffe, sen kör vi” och väntar på att kaffe­maskinen ska bli klar med dagens andra espresso.

”Sen kör vi” betyder just i dag att Mini Andén poserar i vitt linne och jeans medan make-up-tjejen Katarina Håkansson häller vatten över hennes huvud ur en vanlig pet-flaska. Jimmy Backius regisserar bakom kameran.
– Fint. Upp med flaskan lite. Såja. Fint. Oj vad fint. Upp lite med hakan. Och linnet upp lite till. Så. Precis.

Mini får vatten i ögonen och munnen och tappar fotominen som övergår i ett garv. Kort paus. Håret måste fixas till.
– Hallå! Är det Sveriges blötaste kvinna som ska utses? undrar stylisten Jonas Hallberg och påpekar att kläderna faktiskt ska lämnas tillbaka till NK.

Sen skrattar han högt och ljudligt. Det är ju hans egen idé att allt ska vara genomblött.

Jonas Hallberg är ett kapitel för sig. Han är sedan några år bosatt i Los Angeles precis som Mini och stylar regelbundet Hollywooodstjärnor som Jessica Alba, Cameron Diaz och Scarlett Johansson.
Mini är underbar att jobba med, en av de allra bästa. Och nu har vi blivit kompisar också, säger Jonas.
– Ja, när man är med Jonas vet man aldrig vad som händer. Sist vi skulle käka en lugn middag i la så slutade vi på en bögklubb. Jonas fick med sig hela middagssällskapet till den där klubben: Alexander och Stellan Skarsgård, Izabella Scorupco, Rafael Edholm

Mini kommer av sig och konstaterar på sitt jordnära vis att hon inte alls brukar namedroppa så där, men jag försäkrar henne att allt är lugnt. Hon har hunnit få på sig en morgonrock och ställer sig bakom Jonas, kramar om honom, tittar på Jimmy Backius skärm och beundrar bilderna som på några sekunder förts över till datorn.
– Nej, linnet ska nog inte så högt upp. Å vad fin. Och i svartvitt. Nej, den var bättre.

Några dagar senare ses vi på Hotell Diplomat på Strandvägen, Mini har passat på att göra några fler jobb nu när hon ändå var i Sverige. Hon brukar göra så, för att få lite tid i stan så att hon kan hänga med syrran och kompisarna. Om hon är irriterad för att jag är 20 minuter sen – taxijävel! – döljer hon det väl bakom sitt fräkniga leende som gör att hon ser yngre ut än hon är.

På uteserveringen dricks afterwork-vin i stekig sol, men Mini väljer inne. Och kaffe. Och jag tänker att det säkert har nåt att göra med att en modell aldrig bör vara solbränd och att det trots allt är jobb det här.

I en blå, rak sommarklänning (”jag vet inte vad designern heter”), guldfärgade ballerinaskor från Michael Kors och utan make-up ser Mini så där naturligt fräsch ut – en look som nästan blivit hennes signum. Men trots att hon vid 30 fortfarande kan tjäna stora pengar på modellandet (”det är mycket mer kommersiella jobb nu, och mindre italienska Vogue”) går nya karriären före hemma i LA.

– Det blir typ tre auditions i veckan. Min manager skickar över manus och så läser jag tillsammans med min irländska vän Joanne, som bor hos oss. Hon ger mig feedback på mitt agerande.

Hittills i Minis cv hittar vi inhopp i tv-serier som Entourage (det klassiska avsnittet där Mini tar med seriens huvudkaraktär Vince till en ”family friend”, som visar sig vara Dennis Hopper, för att kolla på fotboll), Ugly Betty och Chuck.

I tv-serien My boys spelar hon regelbundet en svensk nanny, ett snäpp upp från nybörjarrollerna som modell, och till hösten och våren får vi se Mini i flera stora Hollywoodfilmer: The proposal med Sandra Bullock och Ryan Reynolds, G-force med Bill Nighy från Love actually och My best friend’s girl med Kate Hudson.

Mindre biroller, no doubt, men inte direkt småpotatis heller.

Den minsta rollen är ändå den man vill veta mest om.Den som Tom Cruises assistent i Ben Stiller-regisserade komedin Tropic thunder, där ett gäng skådisar – Jack Black, Robert Downey JR, Ben Stiller – mitt uppe i en krigsfilm tvingas bli de soldater som de spelar när det visar sig att kriget är på riktigt. Tom Cruise spelar en tjockmagad filmproducent – med hjälp av en fatsuit.

– Alltså, min roll är så liten, jag är bara med i två scener. En där jag ska hindra Matthew McConaughey från att komma in på Toms kontor och en annan där jag går bakom Tom och försöker prassla lagom högt med lite papper. Men det var otroligt häftigt att se de här människorna jobba – jag är mycket imponerad av Ben Stiller, vilken kontroll han hade, på allt.


Och Tom Cruise?

– Jag såg honom inte ens utan fatsuiten på, han hälsade och tog i hand, var trevlig. Det var så långt vi kom. Jag håller låg profil i såna sammanhang, snackar inte i onödan. Vill de prata får de börja själva.

Försiktigt såklart. Och smart. Vem vill ha folk på inspelning som snackar som om det vore ett cocktailkalas?

Trots att vi sett Mini Andén i de vassaste av designerplagg i de glassigaste av modemagasin är hon försiktig även när det gäller kläder.
– En del går all-in på auditions, lägger håret hos frisören och så. Det gör inte jag. Står det girl next door i manuset kör jag t-shirt, jeans och utan make-up. Är det en cocktailroll sätter jag kanske på mig en svart klänning på sin höjd. Jag går in i rollen på annat sätt.

Ingen har klagat hittills. Förutom en skräckfilmsproducent. Rollen som skulle tillsättas var lillasystern till huvudkaraktären. Mini tyckte att jeans och t-shirt passade en lillasyster. Och ingen sa något på plats.
– Men min manager berättade efteråt att de ringt tillbaka och sa att jag gjort dem besvikna. De tyckte inte att jag hade ansträngt mig tillräckligt för att se snygg och sexig ut och att jag borde ha brytt mig mer om vad jag satte på mig. Nu vet jag att skräckfilmsproducenter alltid vill att man ska komma i vitt, urringat linne och kort jeanskjol. Helst ska man vara lite blöt. Så att de kan se framför sig hur man ser ut i regn när man kryper från en styckmördare i lera.

Det kanske ser ut som en tanke. Möjligen kan Jimmy Backius och Jonas Hallbergs bilder på dessa sidor hjälpa den fantasin en bit på vägen.

Styckmördaren får du föreställa dig själv.

Micke Svensson


Bildspel: Här kan du se alla Cafés bilder på Mini Andén.

Dela på Facebook
Tweeta
Uppdaterad 2023-09-12 23:10