Är på soptippen. Ska bland annat slänga den gröna plastmatta som låg på vår balkong när vi köpte lägenheten, och som min fru nu beslutat att jag ska byta ut mot träplattor.
Jag: (Till medelålders man i orange väst som det står ”Personal” på) Hej! Jag ska slänga en plastmatta, var gör jag det?
Han: (Synar mig skeptiskt uppifrån och ner. Lite sådär som om han hade cowboyhatt på sig. Rättar demonstrativt till snusen med tungan.) Det beror för fan på vad den är gjord av!
(Tystnad)
Jag: Plast?
Han: (Surt) Det är väl inte så jävla säkert.
Jag: Nä, nä, det förstås. Men…eh…vad är det annars?
Han: (Betraktar mig lite så som man kanske skulle betrakta någon som precis brutit sig in i ens lägenhet bara för att olla insidan av ens kylskåpsdörr) Textilier!
Jag: (Överraskat) Va? Det hade jag ingen an…
Han: (Som om problemet inte alls var att jag var överraskad över vad han sagt, utan att jag inte förstått själva betydelsen av ordet) Te-xxx-tiiiiii-lier! Mattor är gjorda av TEXTILIER!
(Tystnad)
Jag: Okej. Men ska jag gå och hämta den så du kan titta på den?
Han: (Himlar med ögonen lite så som en 14-årig tjej kanske skulle göra om man uttalade Justin Biebers efternamn fel)
Jag: (Nickar samarbetsvilligt, går och hämtar mattan i bilen, kommer tillbaka, håller fram den)
Han: (Utan att titta på den) Textilier!
Jag: Men den är ju gjord av plast…
Han: (Spänner ögonen i mig) TEXTILIER!
Jag: (Tittar ner i marken, önskar plötsligt att jag också hade en snus att rätta till med tungan)
(Tystnad)
Jag: (Harklar mig) Jag har en stekpanna också…
Han: (Hånskrattar kort) Och vad tror du att DEN är gjord av då? Va???
Jag: (Kliar mig i bakhuvudet, sätter ner mattan på marken) Metall…antar jag. Men jag tänkte på handtaget och så.
Han: Vadå för jävla handtag?
Jag: Det är ju av plast.
(Tystnad)
Han: (Fnyser) Stekpannor är metall!
(Tystnad)
Jag: Okej. Får jag fråga en sak bara?
Han: (Himlar med ögonen som om den 14-åriga tjejen sedan fått följdfrågan om Justin Bieber är han som är ihop med ”hon Miley Cyrus”)
Jag: Exakt vad återvinner man som plast på det här stället egentligen?
Han: (Blänger på mig som om jag precis berättat att jag jobbar som IT-konsult)
Jag: (Harklar mig, beslutar mig för att försöka lätta upp stämningen, försöker klappa honom lite skojigt på axeln) För att vara ett ställe som sysslar med åter-win är det ju rätt mycket åter-FAIL här, om du fattar vad jag menar?
Han: (Han flyttar sig kvickt två steg tillbaka och stirrar misstänksamt på min hand) Va?
Jag: (Lyfter min matta igen, tittar ner i marken) Äh. Inget.
Han: (Pekar argt på mattan) Textilie!
Jag: Okejokej.
Han: (Vänder sig om och går mot en man i Volvo V70 med släp, muttrandes ”jävla idiot”)
(Min telefon ringer)
Jag: Hallå? Åh…hej älskling. Hur det går? (Tittar på resten av grejerna i min baklucka, som jag inte hunnit fråga om. Tittar mot mannen i den orange västen. Stänger bakluckan. Sätter mig i bilen.) Nä, de hade stängt. Mmm. Jag vet. Jättekonstigt. Nu hör jag dig rätt dåligt…
